Nu är kastreringen klar. I förrgår åkte jag in med Baby till veterinären där hon blev opererad och fick ligga till tre-tiden. Det var konstigt att se lilla gumman helt vimmelkantig, kunde knappt stå, och ändå var hjärnan som den brukar - hon vill lukta, busa och allt men kroppen hängde inte med. Nästan läskigt... När vi skulle åka hem hade vi just missat bussen och fick sitta ute och vänta. Och så hon frös!
Inte konstigt, hon är ju helt naken på magen och kroppen hade väl fullt upp med att laga såret. Hela dagen igår var hon också väldigt trött, låg i stort sett bara och var vimmelkantig om hon försökte ställa sig upp. Men idag börjar hon vara sig själv igen! Hon rullade sig i det frostiga gräset på morgonkvisten och är mycket piggare. Har börjat äta och dricka också. Ooh min lilla gumma...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar