Nya stjärnan

Idag provade Baby sitt nya täcke..igen. Igår när vi provade det precis efter att ha hämtat ut det, verkade det vara alldeles för stort. Jag gjorde ett nytt försök idag iallafall, ställde in lite noggrannare och lirkade fram och tillbaka. Det blev perfekt! Jag har kollat på olika täcken ända sedan förra vintern när jag upptäckte att hon hade dålig blodcirkulation i länden och att det påverkade hennes fart i agilityn. Sedan dess har jag tänkt köpa ett och äntligen, nu när jag har jobb, har jag kunnat göra det!

Jag har inte hunnit berätta om ettåriga Ayasha här på bloggen. Jag har följt henne sedan hon var tre månader och drömt om att köpa henne. En mycket kontaktsökande tjej som hade allt jag sökt efter hos en sibbe. Förra helgen när jag var på polarhundutställning mötte jag hennes uppfödare. Frågade hur det var med henne, var nyfiken och som vanligt sugen på henne. Då fick jag veta att hon var avlivad. Hon hade blivit akut sjuk alldeles nyligen och var tvungen att tas bort. Jag blev så ledsen över denna lilla pärla som jag aldrig mött, men som funnits i mina tankar och i mitt hjärta i nästan ett år. Ayasha, rest in peace.

Idag ringde jag Babys uppfödare för att berätta om uppflyttningen. Hon tyckte det var jätteroligt! Vi pratade i tre timmar, om avel, sibbens egenskaper och en massa hund-öden hon varit med om. Vi diskuterade också avel på Baby. Hon har inte draget som en sibbe ska ha, och jag har näst intill bestämt mig för att det inte ska bli några valpar på henne. Många säger att hon är väldigt fin, och jag håller med, men hon har inte det extra som gör en sibbe till en sibbe. För mig känns det inte livsviktigt att få en valp på henne, så det blir nog ingen parning.

Så nämnde hon en ettåring hon har fått tillbaka, Clint. Hon var lite bekymrad över hur det skulle gå med hans öra till vintern när det blir kallt. Det blev, som hon uttryckte sig, "klämt...mellan två hundkäftar" när han var valp. Han är visst en väldigt trevlig och kontaktsökande typ, den där Clint. Etta på utställning också och draget i blodet. "Går att ha lös" sa hon också, och Helene är inte den som vanligtvis talar högt om fria huskys. Jag tänkte och konfererade med David efter samtalet och det slutade med att jag ska känna efter ett tag, se hur det skulle fungera praktiskt i vardagen. Så på Stora Stockholm (där jag för övrigt ska ställa Baby och sitta i sibbe-montern), kan jag hämta honom om det blir så. Pirrigt!