Rolig träning och ökade svårigheter...

Jag har fått ett sånt fint flyt på träningen nu. Istället för att träna som ett nödvändigt ont, har vår regelbundna träning lett till att den har fått ett egenvärde. Det är roligare att finslipa och låta det ta lite mer tid, än att stressa för att se ett snabbt resultat. Det känns mycket skönare, roligare och mer konstruktivt med en sådan inställning och attityd så jag hoppas jag kan bibehålla den! Alla moment vi tränar just nu; hoppteknik, slalom, kontaktfält, apport, fritt följ, inkallning och platsligg, känns som en del av någonting större (och det är ju faktiskt det oxå!) där det lönar sig att vara noggrann och jobba långsamt framåt.
Sedan igår då jag snubblade över brukslydnaden, har jag tänkt på det där med Baby och personspår. Jag kanske bara ska ge efter för hennes talang och börja med personspår? Det som skrämmer mig är att apporten är en del av detta och Baby behöver en hel del tid för att komma igång med just den. Dels är det ett apportmoment redan i appellklassen i brukslydnaden, dels ska hon ju markera spårpinnarna i spåret. Om jag lär henne markera på andra sätt än just apportering kommer hon förmodligen aldrig att vilja apportera dem i framtiden. Det ställer till det rejält om vi kommer upp i högre tävlingslydnadsklasser, där hon ska apportera en exakt likadan pinne.
Men efter funderingar igår så är det ju inte omöjligt att träna spårpinne-apporteringen parallellt med personspår. Det gör ju inget om hon i början markerar pinnen genom att bara lyfta upp den lite, för att sedan utvecklas i takt med vår apportträning!
Well, vi får se hur detta utvecklas. Det är ju i stort sett bara hopp-sitt, apporteringen och framförgåendet som skiljer appellen från tävlingslydnad klass 1. De två första ingår ju i klass 2 så de kommer vi börja träna relativt snart. Så det är ju inte helt långt bort med brukslydnaden heller. Bara ett MH och en massa träning!
Iss slalomträning gick jättefint imorse. Jag lyckades filma från en väldigt praktisk vinkel så jag kan se tydligt vad han egentligen gör. Och det han gör, är att han håller fin teknik första portarna och kastar sig sedan igenom de sista. Vi behöver träna längre slalom........

(spår)Pinnar och hoppträning...

Nu har det hänt, Baby har börjat lyfta spårpinnen! Vi nöter på och tränar varje morgon med ett uppehåll då och då, och nu har det börjat hända. Hon lyfter saker med munnen! Bara att jobba vidare :)
Iss slalomträning går också fint, det är svårt bara, för pinnarna går av hela tiden. Han bara stormar rakt in i slalomet, kastar sig genom det. Ett par gånger räcker, sen måste jag flytta det för att hålen blivit för stora och pinnarna hänger ut åt sidorna... Längtar till vi kan börja träna på ett vanligt slalom så jag slipper allt krångel. Det känns inte alldeles för långt bort!
Idag lade jag ett spår åt Iss och Lilian lade ett till Baby. Jag åkte till klubben och skulle träna hoppteknik under tiden spåret skulle ligga till sig, men där var det spårtävling. Det var bara hög klass-lydnaden kvar så jag kikade på den. Såg roligt ut!

Hoppteknikträningen gick fint. Baby var tänd och hade fin fart. Nu när jag ser filmerna i efterhand ser jag att hon konstant hoppar med ena frambenet framför det andra. Ska bli intressant att träna hoppteknik i sväng för att se hur hon kan styrkas. Skulle bara köra fyra gånger, men lådan med kameran hade fallit ihop flera gånger så jag trodde det inte blev någon film. Det blev det, så nu har jag massa exempel!

Var lite osäker på hur jag skulle träna med Iss, han hoppade så konstigt sist att det nästan såg skadligt ut. Testade igen nu och det såg ut bättre. Han fick bara köra tre gånger för sen fick han fnatt och jag tog honom till bilen. Men bara under det lilla syntes det en skillnad på hans teknik. Det ska bli intressant att se hur det utvecklas. Behöver se/läsa mer om hoppteknik också, nu kör jag bara sporadiskt ungefär som jag förstått det ska göras men jag vill veta mer!

Efter hoppträningen gick vi spåret. Och jag är så arg på mig själv. Ännu en gång, trots nya fina och många snitslar, tappade jag bort spåret och stjälpte mer än jag hjälpte Iss. Han var säkert rätt flera gånger men jag var övertygad om att vi var fel så jag kallade tillbaka honom. Suck. Detta håller inte... Baby spårade Lilla och blodet om vartannat, vet inte heller vad jag ska göra med det... Måste läsa på lite och hoppas det kan hjälpa mig. Även om spåren gick dåligt, känns det som en givande dag och hundarna är nöjda och trötta. Jag med :)

Spårskogen...

Idag har jag lagt ett spår var till hundarna, som första lektionen i spårboken. Kom ihåg att det fanns lite trevlig skog vid Motala Verkstad, men hittade den inte så det blev genom snår istället. Väntade lite för länge, tre timmar istället för två, innan vi gick spåret. Iss följde det fint, men tappade det under ett parti där det var grus/jordigt underlag utan växtlighet. Det står i boken att ett sådant underlag är ett av de svårare att spåra på, men jag hamnade där oplanerat... Han hittade tillbaka till slut iallafall, och spårade ända fram till klöven. Stolt och glad, försökte bara gömma den ett par gånger på vägen tillbaka till bilen.

Så var det Babys tur. Jag hade dragit spåret med hjälp av en lite längre pinne, för att se så de inte spårar mig utan blodet. Längst ut i pinnspetsen fäste jag klöv och blod, och gick med den ut från min sida så mitt spår hamnade en meter på sidan om blodspåret. Här och där kom det något träd jag behövde väja för, och jag korsade blodspåret för att gå på andra sidan. När jag sedan gick spåret med Baby, blev det så extremt tydligt att hon spårade mig - inte blodet. Precis där jag bytt sida, gjorde hon räta nittiogradersvinklar exakt som jag gått. Väl vid klöven, såg hon den inte, utan fortsatte spåra dit där jag gått efter jag lagt klöven... Jag måste visst lägga spåren lite mer ordentligt så hon lär sig spåra klöven - inte mig! Har funderat lite, dock, på om jag inte ska träna människospår med henne. Nackdelen är att hon då måste apportera pinnar och hur fasen jag nu ska få henne att både ta något i munnen och sedan dessutom bära det ända till mig - det är frågan. Eller det är väl givetvis möjligt, men innan hon har lärt sig det så har hon nog hunnit blodspåra så det räcker och blir över. Därmed basta. Blodspår blir det, och så grunderna i apport för att så småningom träna människospår.

Miljöträning 100%

Idag när jag kom hem från jobbet lade jag ett spår till Baby, tio meter ungefär, på gräsmattan jämte huset. Gick det en timme senare, och hon tog det fint. Lite osäkert, lite virrigt, men hon gick hela spåret. Bara att jobba vidare! Åkte till klubben (Vadstena) och tränade lydnad med henne i tjugo minuter. Så fort hon var riktigt duktig slängde jag ut flera godisar på marken och hon fick söka. På så sätt blev träningen intensiv med roliga avbrott, och motivationen lockades fram. Avslutningsvis gick hon ett jättefint fritt följ! Åkte vidare till ridhuset och Vadstenas vinterträning. Iss fick miljöträna, vi gick några varv då och då, stod lite på banan när de andra körde och så småningom var han faktiskt skapligt avslappnad. Framåt slutet fick han prova ta en tunnel två gånger, innan jag släppte honom och han fick springa runt och ha roligt. Precis som förra veckan stannade vi lite extra och lekte och busade. Snart kommer han att älska ridhus! Och just det ja, bilden föreställer småttingarna i spannet - Spiken, Tindra och Iss! Det är Monika som har tagit bilden!

Agilityhunden Ice

Det är som om Ice är född till att vara agilityhund. Plötsligt märker jag att allt jag lärt mig fungerar, en liten vridning hit, en liten vridning dit och Ice är precis där jag vill ha honom. Ett mysterium, att han är så lätt att träna, ett mysterium men jag är oändligt tacksam! Helénè du har gett mig en riktig guldklimp! Och detta är alltså tredje gången vi tränar hopp...
Baby kämpar vidare med apportbocken. Jag har bytt om och börjat klicka henne att lyfta apporten från golvet och hålla i den. Än så länge håller hon den uppe drygt en sekund. På bilden står hon och väntar på sin tur, och funderar över apportstrategier, medan jag tränar Ice lite. Har tränat lite kontaktfält idag också, men hon var riktigt övertänd så det var svårt, det samma gällde fot. Hon fick springa av sig rejält iallafall. Sen lade jag ett sporadiskt spår i snön, med godisbitar nedtrampade. Spåret var väl sju-åtta meter långt och hon följde det mycket fint! David anmärkte att det inte får vara för svårtuggade godisar för hon tappar koncentrationen om hon ska stå och äta i evigheter, plus att det bör vara samma godis hela vägen. Nu ska jag banne mej sätta igång med detta - hon var ju jätteduktig så det är bara jag får tummen ur...
Ps. Ett riktigt gott skratt fick jag här; http://www.youtube.com/watch?v=03Zp8HX7V4s