Lydnad igen...

Idag tränade vi lydnad igen.
Baby:
Läggande under gång; fortsatte jobba med läggandet, och fick ett riktigt fint faktiskt! Känns roligt då detta är ett av de moment som är mest oklara. Jobba vidare med att få ett snabbt läggande, börja träna tillbakagången.
Ställande under gång; Baby gör ett fint ställande, men vi har inte övat någonting på när jag kommer tillbaka till henne. Började träna denna del av momentet idag, går mot henne och belönar slumpvis när jag är på olika ställen. Hon vill gärna sätta sig när jag ställer mig jämte, men hon förstod ganska snabbt att hon skulle vara ståendes och nu är det bara att förstärka :).
Platsliggning; vi jobbade vidare med positionen, jag placerade mig stillaståendes på olika platser varje gång och hon låg relativt bra. När jag kommer för långt ut åt sidorna börjar hon lägga huvudet snett och det är precis detta jag vill komma åt och bli av med. Fortsätta jobba med detta till jag kan stå precis vart som helst utom fotposition!
Iss:
Fotpositionen; vi jobbade vidare med fotpositionen. De gånger han sätter sig lite för långt fram försvinner mer och mer! Han har också haft en tendens att vrida lite utåt, men idag var det inget problem alls. Började röra på mig, ett steg fram, två steg fram. Han fattar snabbt att han ska hänga med, men behöver öva mer för att få det att sitta ordentligt.
Platsliggning; vi fortsatte med grundarbetet, att få ett snabbt huvudläggande. Han erbjöd det väldigt fint många gånger, så jag började diskriminera de sneda läggandena! Vi fortsätter jobba med detta, det går i vågor så utgångspunkten är fortfarande ett snabbt läggande.

Mer lydnad och några sociala framsteg...

Iss gör små framsteg hela tiden. I helgen var han riktigt bundis med Davids pappa, Hasse. Idag på kursen hälsade han på nästan alla som var där, och fröken Maggan har han blivit riktigt förtjust i!
Lydnadsträningen gick för första gången riktigt bra. Eller bra på så sätt att jag kände mig duktig, momenten kändes bra och jag märker att det börjar likna någonting nu!

Baby:
Inkallning; vi tränade inkallning med kommendering. Linda kommenderade med mörk röst, ljus röst, högt och lågt. Baby stördes inte alls utom vid den allra pipigaste rösten. Däremot så efter en stunds sittande ville hon lägga sig ner. Utmaningen är att ha henne sittandes längre tid, men på helspänn och behålla farten i inkallningen.
Hopp över hinder; även här tränade vi med kommendering. Det var inga problem tills Mano Manito Mia ställde sig jämte Linda. Det är någonting med henne som gör Baby osäker och okoncentrerad så det var på sätt å vis också bra träning. Hon gjorde några dåliga starter på hoppet men resten flöt på fint och vi fick beröm för de fina ingångarna. Utmaningen är mer hopp med störningar.
Läggande under gång; detta momentet är nog tillsammans med apporten det som går allra segast. Bokstavligen. Baby lägger ner framkroppen direkt men baken står rätt upp i vädret och kommer ner efter många många sekunder... Måste hitta en lösning på detta momentet.

Iss:
Ställande under gång/inkallning; Iss börjar bli riktigt duktig på att stanna. För duktig, närmare bestämt. Han började knappt gå innan han stannade. Gång på gång. Men stannandena var väldigt fina, han gjorde några riktigt raka faktiskt! Utmaningen är att jag ska fortsätta backa från honom, att han inte stannar förrän han får kommando.
Inkallning; vi tränade några inkallningar med kommendering. Han tyckte Linda var väldigt spännande och till slut sprang han till henne när jag kallade in honom så jag avslutade. Utmaningen nu är att få fram fler och fler ingångar men behålla farten.
Läggande under gång; faktiskt idag så har han gjort några fina relativt snabba lägganden! Det tar sin tid och går i vågor, men dagens lägganden är jag jättenöjd med! Utmaningen är att fortsätta jobba med snabba tighta lägganden.

Nytt lydnadspass!

Idag är vi i Stockholm hos Davids pappa. Det är trevligt, vi har hittat en hundrastgård precis vid hans hus som det går att träna och leka i! Eller det var vad Iss tyckte iallafall, Baby tyckte det luktade för mycket så hon ville inte vara där och gick som om marken var glödande kol... Vi körde lite lydnad och det gick som följer:

Baby:
Fritt följ; vi jobbade vidare på positionen, ett steg framåt och stopp, två steg framåt och stopp. När jag sedan testade att gå med henne jämte, började hon redan nu söka sig närmare mig och i fin position! Bara jobba vidare! Jobbade också på några högersvängar. Hon halkar lite efter, precis som i starterna, så jag försökte peppa upp henne mer. Något tips på hur vi kan få en intens start?
Platsliggning; jag testade något nytt - att ha godis liggande framför henne medan jag rör mig kring henne. Jag ville göra det lättare för henne att ha huvudet i position fast jag rör mig, men hon ville inte ens lägga ner huvudet och verkade allmänt oförstående så jag lade ner det ganska snabbt.
Ställande under inkallning; påbörjade momentet idag, men det var mörkt så jag körde bara ett par gånger. Bättre när det är ljusare och hon ser att jag kastar någonting.

Iss:
Fotpositionen; jobbade vidare på att få en bra position. Han börjar komma ihåg det igen, sätter sig lite snett utåt tycker jag men det är så marginellt så jag vågar knappt vrida mig mot honom. Ska fråga Maggan om det på måndag.
Inkallning; jag har börjat varva att kasta godis och att hjälpa in honom i fotpositionen i inkallningen. Han är jätteduktig men kommer i sådan fart att han hamnar fyra-fem meter bakom mig innan han vänder in i positionen. Lite väl långt kanske ;). Det blir säkert bättre när han vänjer sig.
Platsliggning; vi jobbade vidare på platsliggning-positionen. Såhär ser min plan ut: 1) Han ska lägga sig med huvudet platt direkt. 2) Ställa kriterie: huvudet ska vara mellan frambenen. 3) Öka tidsintervall och parallellt med det jobba med störningar. Samtidigt som jag jobbar med detta, övar vi läggandet och sättandet.
Ställande under inkallning; vi fortsatte med detta, han stannar fint och jag väntar till han tittar på mig innan jag kastar godis. Ska fråga Maggan om detta är rätt.

Det känns bra med lydnadsträningen, nu när jag fått lite tid att träna. Ett par pass i veckan passar oss bra, utöver själva kursen. Då har vi hunnit komma vidare lite innan nästa kursgång. Tidigare har jag haft så jäkla lite tid och det har bara känts dumt att komma till nästa kursgång utan nya frågor och framsteg...

Lyckad lydnad!

Idag hann jag med förvånansvärt mycket! Först åkte vi till backen och tränade klättring, hundarna var pigga och glada och det gick jättebra. Sen vidare till klubben för att hålla i allmän dragträning. Jag hade hoppats lite på att det inte skulle komma någon så jag kunde träna själv istället, och så var fallet så det var ju tur ;).
Testade denna gången nåt nytt och körde hela pass med hundarna en och en. Det gick som följer:

Baby:
Inkallning; gjorde två stycken, en på femton och en på tretti meters avstånd. Hon stannar jättefint, verkar lite okoncentrerad innan kommandot men kommer direkt ändå. Ingångarna är fina, hon sätter sig precist men något långsamt. Fortsätt variera boll/godiskastning med ingång, men kastningen ska ske när hon nästan precis är framme redan!
Hopp över hinder; gick kanon, hon satte det på samma sätt som inkallningen helt utan problem men någon långsam ingång. Hon satt tre meter innan hindret och jag stod cirka fem meter efter.
Platsliggning; vi håller på att fastna i vanan att hon lyfter huvudet, jag kommenderar och hon lägger sig igen gång på gång. För att motarbeta detta ska jag jobba inne med korta precisa platsligg där jag rör mig omkring och hon ska ligga platt. Om hon lyfter huvudet är övningen över för den gången. Jag jobbar också ute ensam med lite längre ligg där jag står en bit bort mittemot henne och töjer tiden. Idag gjorde vi först sju och sedan fjorton sekunder. Varje gång avslutar jag med ett okej och lek.
Apportering; vi fick fina tips igår på lydnadskursen. När baby släpper apporten innan jag sagt "Tack" så sätter jag den bakom ryggen ett tag utan belöning. Sedan får hon en ny chans att göra rätt. Hon fattade väldigt snabbt att hon skulle hålla fast och vänta på tacket. Idag övade vi vidare och hon håller mellan tre och fem sekunder. Målet är att förstärka detta så bra att hon så småningom kan hålla den helt självständigt!

Iss:
Ingångar; Iss har haft jättefina ingångar men så plötsligt hade han glömt dem, satte sig mitt framför, på höger sida och lite varstans. Vi repeterade ingångarna lite med god effekt, när han sätter sig skapligt berömmer jag med ord, när han sätter sig helt rätt får han både beröm och godis. Han fattar otroligt snabbt vad som lönar sig!
Platsligg; vi jobbade vidare med några lägganden, han gör det långsamt men jag vet att han kan göra det riktigt bra. Ett tag när vi tränade så small han i backen direkt när jag sa "Ner" men nu går det långsamt igen, även med handhjälp. Well, jag vet att det är fysiskt möjligt för honom iallafall. Jag introducerade även lite avståndsträning under platsligget. Gick iväg, påminde honom om att sätta ner huvudet, så när han legat ett tag fick han okej och lek. Insåg ganska snabbt att det inte var riktigt bra, han lärde sig direkt att vänta på mitt "Ner" istället för att lägga sig själv, plus att han låg ostadigt med hakan lite här och där. Jag bestämde mig för att backa, vänta på att han lägger huvudet rätt och belöna direkt då. När han börjar lägga huvudet rätt och snabbt kan jag fortsätta jobba med tiden!
Inkallning; gjorde ett par inkallningar, han har fint tempo men sprang förbi mig första gången. Jag kom på att vi inte tränat att han ska sätta sig fot så jag hjälpte honom sedan och det gick jättefint!
Apportering; jobbade vidare på samma sätt som med Baby, han fattar snabbt men är också otålig med att vänta på loss-kommando. Han gjorde iallafall ett par femsekundare!
Jag är jättenöjd med träningen, jag hade en bra attityd och träningen gick därefter. Vi har många moment att jobba med men det börjar röra på sig iallafall och det känns roligt. Tjugo minuter-en halvtimme var räckte absolut för en givande träning!
Ps. Idag har draggrejorna kommit, vi ska testa dem på torsdag och det ska bli såå spännande!

Fartfylld tävling!

Idag var vi i Askersund och tävlade inofficiell agility under deras KM. Det var en agilitybana och en hoppbana - men två starter på vardera banan. Första agilityn tog Baby uppfarten på balansen jättefint, stannade precis som hon ska. Men nedfarten den studsade hon galant över. Tre gånger. Till slut stannade hon ordentligt som hon ska och fick belöningen att rejsa i mål. Andra varvet tog hon kontaktfälten perfekt och jag fick till ett snyggt blindbyte i en passage där de flesta misslyckades med sin handling. Jag är jättenöjd!
Hopploppet var en sjukt lätt bana, bara att springa och köra järnet. Dessa banor är väldigt bra för Baby just nu, hon behöver lite pepp och hindersug för att kunna jobba bättre och intensivare i kurvorna. Vi körde banan i full fart, jag tappade henne lite i ett framförbyte och hon halkade ut - vi förlorade väl en sekund eller två. I övrigt satt allt fint, fast slalomet gick lite långsamt. Vi behöver jobba vidare på slalom-farten. Loppet ledde till en andraplacering, nio sekunder under referenstiden och med ett par sekunder tillgodo från placering tre och fyra som var nollade bordercollies! Jag är jättenöjd med allt utom den vida svängen vid bytet!
Mellan varven passade jag på att ta ut Iss för lite lydnads- och social träning. Han var ybertänd och svårhanterlig men jag höll honom kort och det funkade bra. Övade läggande och det är väldigt effektivt att träna när han är på just detta humöret för då jobbar han så snabbt och intenst. Tränade även lite platsliggande och ingångar. Ingångarna börjar bli riktigt fina nu, jag berömmer när han gör nästan rätt men han får bara godis när han gör exakt rätt. Det ger väldigt bra resultat! Vi övade även pyttelitegrann framåtgående och vänstersväng men han var för tänd för att kunna kontrollera kroppen.
Idag har vi också blåst upp min nyinköpta pilatesboll. Imorgon ska den invigas till balansträning!

Lydnad och en liten sväng hoppteknik

Idag var vi på tävlingslydnadskurs igen. Denna gången började vi med apport! Det gick över förväntan bra, jag fick ett jättebra tips till Baby och Iss börjar gripa den jättefint nu. Sen gjorde vi några inkallningar, Baby var riktigt på hugget och jobbade på i full fart! Iss med, men hans största bedrift var nog att han fick sitta jämte och hållas fast av Mia, en läskig kurskamrat. Sen blev de bästisar, hon är otroligt hundvan och fick honom att gång på gång erbjuda kontakt med henne! Slutligen gjorde vi ett platsligg - det fick bara Baby göra denna gången. Hon var jätteduktig! Låg länge med hakan ned i backen och bra fokus. Även fint läggande! Hon var verkligen heltänd hela kvällen och jätterolig att jobba med!

Efter träningen gjorde vi ett par hoppteknikövningar. Iss längde sig lite bättre den här gången och rev bara ett hinder! Baby med, hon sträckte ut bakbenen rejält ett par gånger.
Det var så roligt att träna idag när saker och ting flöt på så fint och hundarna var motiverade!!

From hell to heaven...

Igår var den jävligaste dagen. Klockan halv tio på kvällen stövlade jag, trött och med ont i hela kroppen, runt i skogen och letade snitslar för att hitta tillbaka till förlorade viltspår medan hundarna var helt övertygade om att vi skulle i full fart åt helt fel håll. Jag ville ge det en chans att låta Iss gå fritt och se om vi hamnade på spåret igen, men efter 250 meter åt rakt fel håll gav jag upp. Baby tappade efter halva, drog snett nedåt åt fel håll sedan in på en stig i rakt motsatt riktning från spårslutet. Nu hänger det säkert jättefina orangea snitslar runtom i blåbärsskogen och jag förbannade mig själv och sa att vi ska sluta med spår. Såhär i efterhand ska vi väl inte sluta med det, men några sena spårläggningar blir det nog inget mer av.
Idag har jag och Iss gått societetspromenad med Monika och Spiken. Det gick riktigt bra, Iss blev först väldigt spänd men sedan gick hela promenaden helt lugnt till - precis som en promenad med Iss och Baby. De fick inte hälsa, men var inte heller alls intresserade av det. Vi hade en intressant diskussion om bestämdhet kontra ilska och jag fick en fin insikt om vikten av att kunna hantera sig själv när man ska vara bestämd gentemot små hundarna.
När jag kom hem kände jag mig riktigt sugen och hoppfull om apportträningen med Baby, så jag bestämde mig för att göra ett försök med apportbocken. Resultatet finns på filmen ovan, och jag är så glad!!! Det finns ett litet hopp där ändå :).

Rolig träning och ökade svårigheter...

Jag har fått ett sånt fint flyt på träningen nu. Istället för att träna som ett nödvändigt ont, har vår regelbundna träning lett till att den har fått ett egenvärde. Det är roligare att finslipa och låta det ta lite mer tid, än att stressa för att se ett snabbt resultat. Det känns mycket skönare, roligare och mer konstruktivt med en sådan inställning och attityd så jag hoppas jag kan bibehålla den! Alla moment vi tränar just nu; hoppteknik, slalom, kontaktfält, apport, fritt följ, inkallning och platsligg, känns som en del av någonting större (och det är ju faktiskt det oxå!) där det lönar sig att vara noggrann och jobba långsamt framåt.
Sedan igår då jag snubblade över brukslydnaden, har jag tänkt på det där med Baby och personspår. Jag kanske bara ska ge efter för hennes talang och börja med personspår? Det som skrämmer mig är att apporten är en del av detta och Baby behöver en hel del tid för att komma igång med just den. Dels är det ett apportmoment redan i appellklassen i brukslydnaden, dels ska hon ju markera spårpinnarna i spåret. Om jag lär henne markera på andra sätt än just apportering kommer hon förmodligen aldrig att vilja apportera dem i framtiden. Det ställer till det rejält om vi kommer upp i högre tävlingslydnadsklasser, där hon ska apportera en exakt likadan pinne.
Men efter funderingar igår så är det ju inte omöjligt att träna spårpinne-apporteringen parallellt med personspår. Det gör ju inget om hon i början markerar pinnen genom att bara lyfta upp den lite, för att sedan utvecklas i takt med vår apportträning!
Well, vi får se hur detta utvecklas. Det är ju i stort sett bara hopp-sitt, apporteringen och framförgåendet som skiljer appellen från tävlingslydnad klass 1. De två första ingår ju i klass 2 så de kommer vi börja träna relativt snart. Så det är ju inte helt långt bort med brukslydnaden heller. Bara ett MH och en massa träning!
Iss slalomträning gick jättefint imorse. Jag lyckades filma från en väldigt praktisk vinkel så jag kan se tydligt vad han egentligen gör. Och det han gör, är att han håller fin teknik första portarna och kastar sig sedan igenom de sista. Vi behöver träna längre slalom........

(spår)Pinnar och hoppträning...

Nu har det hänt, Baby har börjat lyfta spårpinnen! Vi nöter på och tränar varje morgon med ett uppehåll då och då, och nu har det börjat hända. Hon lyfter saker med munnen! Bara att jobba vidare :)
Iss slalomträning går också fint, det är svårt bara, för pinnarna går av hela tiden. Han bara stormar rakt in i slalomet, kastar sig genom det. Ett par gånger räcker, sen måste jag flytta det för att hålen blivit för stora och pinnarna hänger ut åt sidorna... Längtar till vi kan börja träna på ett vanligt slalom så jag slipper allt krångel. Det känns inte alldeles för långt bort!
Idag lade jag ett spår åt Iss och Lilian lade ett till Baby. Jag åkte till klubben och skulle träna hoppteknik under tiden spåret skulle ligga till sig, men där var det spårtävling. Det var bara hög klass-lydnaden kvar så jag kikade på den. Såg roligt ut!

Hoppteknikträningen gick fint. Baby var tänd och hade fin fart. Nu när jag ser filmerna i efterhand ser jag att hon konstant hoppar med ena frambenet framför det andra. Ska bli intressant att träna hoppteknik i sväng för att se hur hon kan styrkas. Skulle bara köra fyra gånger, men lådan med kameran hade fallit ihop flera gånger så jag trodde det inte blev någon film. Det blev det, så nu har jag massa exempel!

Var lite osäker på hur jag skulle träna med Iss, han hoppade så konstigt sist att det nästan såg skadligt ut. Testade igen nu och det såg ut bättre. Han fick bara köra tre gånger för sen fick han fnatt och jag tog honom till bilen. Men bara under det lilla syntes det en skillnad på hans teknik. Det ska bli intressant att se hur det utvecklas. Behöver se/läsa mer om hoppteknik också, nu kör jag bara sporadiskt ungefär som jag förstått det ska göras men jag vill veta mer!

Efter hoppträningen gick vi spåret. Och jag är så arg på mig själv. Ännu en gång, trots nya fina och många snitslar, tappade jag bort spåret och stjälpte mer än jag hjälpte Iss. Han var säkert rätt flera gånger men jag var övertygad om att vi var fel så jag kallade tillbaka honom. Suck. Detta håller inte... Baby spårade Lilla och blodet om vartannat, vet inte heller vad jag ska göra med det... Måste läsa på lite och hoppas det kan hjälpa mig. Även om spåren gick dåligt, känns det som en givande dag och hundarna är nöjda och trötta. Jag med :)

Klickerträning och social utveckling...

Det har varit en händelserik vecka. Inte minst för att jag har börjat jobba igen... Vi har hunnit med mycket; Lydnadsträningen har gått jättefint - Baby har näst intill perfekta vänstersvängar nu. Iss gör jättefina ingångar. I agilityn var vi ner till klubben en sväng och tränade hoppteknik. Fyra studs och så ett galoppsprång och ett sista hinder. Hundarna såg jättelustiga ut när de hoppade, de behöver visst en del teknikträning... Såg ut som gunghästar på en studsmatta... Tränade några kontaktfält med Baby och råkade liksom göra en handlingsövning också. Det är så klockrent att hon går perfekt om jag handlar tighta svängar med bägge händerna! Jag har lagt ett spår med vinkel åt varje hund, Iss fick lite svårare med bloddroppar varannat steg. Han fixade det galant, men har gått tillbaka till att "slå" i spåret. I övrigt har Iss fått träna lite slalom, det går kanonbra och han älskar det som vanligt! Han har även fått jobba vidare med att trampa på lock. Jag är i valet och kvalet om jag ska fortsätta med detta och använda det i kontaktfälten, eller om jag ska göra på något annat sätt. Funderar både på nose touch och på running contacts. Det som verkar allra bäst är de snabba och konfliktlösa running contacts, men hur fasen ska det gå med en hund som har över två meter långa galoppsprång? Jag tvivlar... Nose touch är bra, ett aktivt och positivt beteende men som innefattar ett stopp. Jag har svårt att se att de kan leda till snabba flytande kontaktfält eller endast ett kort stopp... Jag vet inte. Funderar vidare vilket jag gillar mest. Med Baby så har jag sadlat om apportträningen till spårpinneträning. Om jag lyckas få henne att hålla och bära en lätt pinne, bör det ju bli lättare för henne att förstå vad jag vill hon ska göra med apporten? Hon har faktiskt börjat lyfta apportpinnen på eget initiativ, något som hon aldrig gjort med apportbocken!

Idag var det regnigt och tråkigt ute så jag satt och sökte inspiration på nätet. Blev sugen på att träna lite balansövningar och började med "stå i vattenskålen". Vi har köpt en så fin stor ute-vattenskål till hundarna. Baby fattade snabbt att hon skulle ha framtassarna i den. Jobbar med att förstärka dem innan jag väntar ut baktassarna.
Iss var först rädd för vattenskålen, på filmen föreställer andra omgången han fick köra. Skålen lät illa, vickade och slogs, men han kunde inte låta bli att fortsätta testa! Helt underbart!

Detta är femte omgången han provar. Han har övervunnit rädslan och experimenterar vilt. Jag ville att han skulle ställa sig i den med tyngden på den tassen, därför klickar jag inte längre när han bara petar på skålen.
Avslutningsvis måste jag säga att jag har börjat fästa mig ordentligt vid Iss nu. Sedan vi började utreda honom och bestämde oss för att kämpa med honom, har vår relation utvecklats. Idag slog det mig att han verkligen är en hund som ger allt. Han vill så gärna vara till lags, han är beredd att arbeta hårt och gör alltid sitt bästa. Han har bara haft olyckliga förutsättningar. Det märks så tydligt nu när jag har börjat träna mer med honom, att han alltid försöker göra så bra ifrån sig som möjligt. Det känns som en positiv insikt och en bra grund för vår relation. För varje dag som går, överraskar han mig i sin utveckling och öppnar upp och visar sin personlighet mer och mer. Oavsett var vi kommer sluta till sist, kommer han bli en riktigt fin och duktig hund!

Jag är för långsam!!!

Förra veckan när vi tävlade i Skellefteå, tältade vi mitt ute i skogen... Snubblade över en bild på fina hundarna å syrran när de sov så sött!
Idag har vi varit och tävlat i Katrineholm. Det var varmt, förmodligen av sommarens varmaste dagar... Som tur var, fanns det fin sval skugga där jag kunde ställa bilen i lugn och ro. Började med agilityloppet, där Baby drog iväg och diskade sig genom att ta balansen istället för platten... fortsatte köra banan, gjorde ett jättefint tramp på uppfarten men hoppade nerfarten. Jag fick ta tillbaka henne, utan problem, och andra gången trampade hon. Sprang direkt ut och belönade jättemycket!!! Min lilla tjeja!!!
Tränade Iss då och då emellanåt, han var jätteduktig och blev inte osäker en enda gång på hela dagen! Vi höll minst fem meter till enskilda hundar och cirka tjugofem till större hundsamlingar. Jag tror också det är bra för honom att ligga i bilen och bara studera hundar och människor som går förbi utan att bry sig om honom. Han har varit jättelugn hela tiden, sovit lite och kikat lite på omgivningen om vartannat!
Hoppbanan var en riktig utmaning! Den var lurig med extremt mycket handling - men inte så många fällor. Baby lyckades dock gå i en av de få som fanns, nämligen att hon tog fel tunnel efter hinder nummer två... Jag tog tillbaka henne och vi fortsatte och resten av loppet gick helt felfritt! Fick dessutom många komplimanger om en snygg slalomingång och ett snyggt slalom! Jag är så himla nöjd att all handling funkade, vi har haft några otighta lopp på senaste. Banan var dessutom väldigt kurvig, men det hindrade inte Baby ett dugg från att ha rejält fin fart och arbetsvilja.
Jag är riktigt nöjd med dagens insats måste jag säga! Avslutade med att köra lite lydnad när jag väntade på de andra, Baby har fått så himla fint fritt följ nu - vi jobbar vidare med svängarna bara. Övade vänstersvängar och hon kommer på det mer och mer. Testade även ett par hopp-moment som gick jättefint. Jag är så nöjd med henne, skrutten min <3
Vi avslutade dagen med att hälsa på Davids mamma och Sonny. Iss var för första gången riktigt frimodig, gick runt och kikade och undersökte i hela huset. Han brukar ligga under bordet och ha stenkoll på vart (läskiga) Sonny är. Det slutade med att Sonny skulle äta en smörgås och bägge hundarna satt som tända ljus, jo, Iss satt där och sökte kontakt med Sonny och blev nästan frustrerad över att bli ignorerad!!!!!!! Svanstippen den vevade visst både fram och tillbaka!!!

Bra handling men dåliga kontaktfält...

Idag vann vi vår första klass två tävling! Banan var relativt lätt men med en lurig fälla och en svår slalomingång. Inget av dem var något större problem - Baby gick för långsamt för att ta fel tunnelingång och slalomingångarna har vi ju övat som bara den på senaste. Är dock ganska trött på mig själv, att jag inte sprang på lite mer. Men jag ville köra säkert - jag slarvade lite väl mycket igår och ville göra ett ordentligt lopp nu.
För första gången tog Baby också en mur! Det var absolut inga problem, jag var noga med att följa med hela vägen och visa tydligt framåt och det gick ju som smort. Men någonstans efter första böjda tunneln, tappar vi farten. Jag tror att jag tog ut för stora avstånd, jag skulle jobbat närmare henne och sprungit mer. Det var även en jättebra bana på så sätt att det öppnade för två fina bakombyten...som jag inte gjorde. Dessa har jag däremot tänkt träna på själv. Det ena är första böjda tunneln-hopp-hopp-andra böjda tunneln, där ett bakombyte mellan hopphindrena signalerar att hunden ska ta vänster tunnelingång. Det andra var att jag kunde sprungit på höger sida om Baby innan långhoppet, visat "hopp" med höger hand och därmed signalerat en kommande vänstersväng. Dessa två ska definitivt tränas på! I övrigt är jag nöjd med loppet, som sagt en fin slalomingång och resten flöt på.
Agilityloppet var en rolig bana med många luriga tunnelingångar. Vi klarade allting galant, men Baby hoppade bägge kontaktfälten på balansen. Det var droppen och nu har jag bestämt mig för att konsekvent ta tillbaka henne då hon gör detta även på tävling. Inte bara för att vara konsekvent gentemot henne, men även för att det motiverar mig att träna mer kontaktfält så inte tävlingsresultaten ska gå förlorade.
Tog även idag ut Iss ett par gånger och tränade linförighet, sitt fott med ögonkontakt och platsligg med störningar på avstånd. Det gick jättefint och han börjar också släppa irritationen över munkorgen och fokusera på annat. Oh just det ja, vi gick ett spår imorse också. Jag mätte i förväg upp hundra meter så det skulle bli rätt och lade sedan spåret noggrannt. Han spårar i sick-sack, typ tre meter hit och dit från spåret, men kommer hela tiden tillbaka till det. Utom en gång idag, då han tappade det och drog iväg rejält till höger (och Ja, denna gång var det han som gick fel, hihi). Jag fick hjälpa honom tillbaka så gick resten av spåret som på räls!
På kvällen kom farbror Micke med familj och liten vallhund på besök. Jag hade hundarna uppe på övervåningen hela tiden, vill inte riskera någon konflikt och det är redan stressigt med fyra nya människor och mycket rörelse i huset. Så fick deras hund sitta i bilen lite och Iss fick komma ner. Vi satt i vardagsrummet och alla hade fått i uppgift att ignorera honom. Han gick runt, nosade och undersökte, först försiktigt men så småningom ville han bli klappad! Då och då gick han ett varv runt mig, kanske för att avreagera eller känna efter så det kändes tryggt? Sen återvände han till dem, en efter en, och fick kel. Jag blev så lycklig så jag blev tårögd!! Det gick så himla bra, han var så duktig och modig och först nervös men sedan mer och mer trygg!!!!!! :D
Inatt kommer jag sova gott, med förhoppningar om att så småningom ha en till trygg och glad hund!

Smärta och ilska?

Idag har varit en ganska så aktiv dag, men till ingen nytta. Iss är otroligt rastlös, vet inte om det har med miljön att göra eller kanske med myggen – han vankar av och an och kliar sig gång på gång. Har haft honom i rummet med grind för dörren, så han ska lugna sig och koppla av lite istället för att springa runt och stressa upp sig.

Vi tränade ett ganska långt lydnadspass och han börjar förstå att han ska lägga huvudet i marken under platsligget! Jag valde att börja med den positionen, för att sedan lägga till att han ska ligga rakt med kroppen. Han lär sig så otroligt snabbt, det är jätteroligt! Med Baby tränade jag fart i inkallningen. Jag kallar på henne med ett ljust pipigt ”Hit”, står helt stel och väntar in henne när hon kommer. När hon är nästan precis jämte mig, kastar jag iväg en godis så hon fortsätter förbi mig i full fart. Hon tyckte det var jätteroligt och började så småningom springa i rejält fin fart! Övade några vänstersvängar, hon inledde med ett par stycken helt perfekta men sen glömde hon bort vad hon skulle göra. Var nog lite för trött så vi avslutade kort efteråt.

Boken fortsätter; ”Problemhund och hundproblem” av Anders Hallgren. Men mig från dagens läsning har jag två viktiga insikter.
Den ena är att Iss kanske inte alls har förvärvat sin rädsla från det han var liten. Herr Hallgren går noggrant igenom olika perioder i valpens utveckling och hur känslig den är under dessa. Känsligast är hunden upp till tre månaders ålder, sedan är den relativt klar i sin utveckling och klarar av mer påfrestningar. Nu är det så att Iss blev såld för första gången när han var just tre månader. Alltså om han har varit med om någonting, borde alla svar finnas hos hans uppfödare. Jag ska ringa henne så fort jag har chansen. Det jag undrar är:
- Hur var hans mamma mot sina valpar och fanns det andra hundar han hade möjlighet att präglas på?
- Hände det något speciellt med honom i förhållande till människor eller andra hundar under hans första tre månader i livet? Någonting som har gett honom de svårigheter han har idag?
- Märktes det någon förändring i hans beteende de gånger han kom tillbaka till kenneln? Jag menar om han inte var sig lik, beteendeändringar m.m.

Den andra insikten jag fått från boken idag, är att Iss mycket väl kan lida av smärtor. Jag citerar: ”En hund behöver inte halta för att den har ett fel i rygg eller leder. Det kan visa sig i en knappt märkbar oren gång. För mig är det som en alarmklocka om en hund går orent eller om en hundägare uppger att hunden kan halta till ibland. Ofta skickar jag dem till en chiropraktor förutom att de går till veterinär, för det är alltför vanligt att felet sitter just i ryggen… …Vi kan slå fast att för många hundar utgör ryggproblem en irritation som ofta leder till stress, aggressivitet eller rädsla.” (sidan 110-111 i sjätte omarbetade utgåvan) Iss springer väldigt lustigt när vi cyklar, det är som att han galopperar med frambenen men travar med bakbenen (känner igen det från någon slags hästgrej där hästarna springer på detta sätt). Jag har även reagerat flera gånger när jag har stretchat honom – ibland älskar han det men ibland vill han absolut inte utan bara härjar och rullar och studsar iväg. Han älskar att bli klappad, men när jag börjar massera blir han motvillig.

Jag vet inte, kanske detta inte är någonting, men gud så skönt om det skulle visa sig vara fysiskt och att en behandling skulle göra honom bra… Ett önsketänkande från min sida i en vardag där jag ser ett flerårigt socialiseringsprojekt framför mig… Apropå det! Iss och pappa har blivit bästa kompisar nu. Iss söker kontakt och vill kela, pussas och vänder till och med baken till. Det tog drygt ett dygn av regelbundet ignorerande och en promenad så var det klart. Känns fantastiskt med ett så snabbt och effektivt resultat!!

Slutligen lite filosoferande om instinkter. Jag har flera gånger känt på mig att Iss har ett utfall på gång och avvärjt det. Det handlar om ett ögonkast från hans sida, som jag omedelbart reagerat på. Många gånger har jag efteråt tänkt att jag överreagerat men så har det hänt att ögonkastet kommit och jag inte ingripit och strax därpå har utfallet kommit. Samma med när han stelnar till, det är näst intill omärkligt men jag reagerar instinktivt på det och kan därmed hantera det. Det är så intressant detta, att jag är så känslig för dessa svaga signaler. Så när det kommer till hans eventuella smärta, har jag flera gånger under massage och stretching plötsligt reagerat på någon form av konstigt beteende från hans sida. Kan inte förklara det, mer än att det känts som att någonting inte stämmer. Det ska bli intressant att se om vi så småningom får reda på att detta är fallet!

God natt!

Igår reste vi till Norrland. Det blev en lång dag i bilen, inte minst för hundarna. Efter fjorton timmar kunde vi äntligen njuta hemvisten, frisk luft och myggbett. Imorse lade jag ett spår var till hundarna. Lade relativt raka spår och uppskattade dem till hundra meter, men kunde i efterhand konstatera att mitt ögonmått inte är vad det borde. Spåren var nog bara dryga femti-sexti meter. Det får jag bättra mig med!
Tränade lite lydnad med Lilla och Lunas medan vi väntade på spåren. Lydnaden med Baby knakar lite, jag har svårt att få henne att behålla positionen (att inte lägga sig ner när hon ska sitta, att inte sätta sig när hon ska stå) och försöker med klicker och positionsinriktad belöning men kommer knappt någonvart. Vi kunde däremot träna ett jättefint platsligg med hjälp av Lilla som belönade på plats fast jag stod en bra bit bort. Det börjar befästa sig ordentligt nu, att hon ska ha hakan i marken. Jag stod på femton meters avstånd och vågade som längst vänta tio sekunder till klicket. Låter lite, men ställ dig själv och räkna ;)
Försökte träna Iss att backa lite mer jämte mig. Fungerade då och då! Tränade även att backa honom upp på ett hyllplan med matta, men han tyckte det var obehagligt och backade ideligen snett så han undvek hyllplanet. Det var dumt att ha både den backningen och backande i fotposition som mål samma månad, de går ut på helt olika saker. Om jag ska välja, blir det i så fall att backa upp på hyllplanet som går i första hand - det är närmare vad han redan har lärt sig och backandet i fotpositionen är mitt slutliga mål så det faller sig naturligt att tränas in sist. I övrigt lekte vi lite med bollen, han var i långkoppel. Vi kampade, han släppte och jag kastade. Var roligt och han blev fort trött. Såret läker förresten jättefint, ser helt bra ut nu och svullnaden är nästan borta!
Så var det dags för att gå spår. Jag hade noggrannt lagt Babys spår minst en och en halv meter från där jag gick för att hon inte ska spåra mig. Det gav resultat! Hon spårar lugnt och fokuserat och exakt efter spåret. Hittade klöven och blev stolt som vanligt! Hon ville gärna tugga på den, dock, så som jag lät henne göra en gång. Jag ville få upp hennes intresse för klöven och det lyckades. Nu får jag väl stå ut med att hon vill tugga - men hon får inte det!
Iss spår blev lite krokigt på grund av terrängen, men bara med mycket små vinklar. Han var tänd och jobbade på, men så tappade han spåret. Jag visade gång på gång där jag trodde det låg, han luktade men var ointresserad. Ville mycket hellre gå rakt åt höger. Jag utgick från att han kände att jag gått tillbaka en bit bort på höger sida och försökte åter leda honom på spåret. Till slut gick jag med på att låta honom gå bortåt en bit, de säger ju att hunden kan vika rätt mycket från spåret utan att för den skull ha tappat det. Så ställer han sig fem-sex meter bort på min högra sida. Och förbannat då upptäcker jag att i trädet där han står jämte sitter en snitsel. Det var jag som tappat spåret och han hade hela tiden försökt leda mig tillbaka till det.... Pinsamt och trist för att jag kanske gjort honom osäker i spårsituationen. Han ville spåra bakåt, vi hade ju inte gått där, och jag fick till slut gå fram en bit och visa spåret på en plats där jag säkert visste att jag dragit det. Därifrån spårade han rakt på klöven och blev nöjd och glad - och det blev jag med!
Masserade Baby på kvällen, ömsom med novafonen (en slags ljudvåg-massageapparat) ömsom med händerna. Hon var väldigt spänd på två punkter i korset, det var rejäla muskelknutar... Jobbade med dem i en halvtimme totalt och masserade även lite i den frambensmuskel där hon också är spänd. Får se hur hon känns nu framöver, det blir i allafall vila till det är dags för agilitytävling i helgen...

Lugn dag...typ!

Inatt har vi haft en lite lugnare natt med välbehövlig sömn. Lunas fick ligga i buren från början, han var lite orolig först och kliade sig mycket - Lilla tror att kliandet beror på medicinen - men lade sig sedan och sov. Direkt på morgonen gick vi upp till klätterbacken. Lunas fick följa med, det tog ungefär tjugo minuter dit så fick han vila medan Baby och Iss klättrade och sedan gå hem igen. Han klarade det fint, var med och alert. Jag stretchade honom när vi kom hem och han fick ha på sig back on track täcket ett par timmar.

Baby fick klättra tre gånger och Iss fyra, det gick bra och bägge var på hugget. I klättringsträningen går mycket ut på att lugna Iss och peppa Baby. Iss springer upp och ner väldigt intensivt, missar godisar men bryr sig inte om det, sätter i halsen i farten och så vidare. Har börjat stoppa honom på nervägen regelbundet, och ger honom varsågod genom att säga "fram" när jag kastar korv igen. Det förstärker fram-kommandot på ett härligt sätt, eftersom han är så extremt peppad! Baby däremot springer gärna ner efter korven, men sen måste hon stanna och lukta på hundra platser på vägen upp. Där får jag jobba för att få henne så tokig att hon springer hela vägen upp direkt och får köttibullen. Har lagt upp det så att hon får korv på vägen ner och köttbulle på vägen upp, eftersom hon är mycket mer förtjust i köttbullarna!

På väg hem från klättringen hände en intressant sak. Jag kallade in Iss till fotpositionen och Lunas, som såklart visste att jag hade en köttbulle i handen, kom direkt till mig. Iss kom efter, trängde sig förbi Lunas, satte sig i fotposition och tittade mig rakt upp i ögonen - precis som han lärt sig. Lunas satt med sitt ansikte mindre än tjugo centimeter från Iss, öga mot öga. Men Iss visade inga tecken på aggression överhuvudtaget. Han fokuserade och väntade på sin belöning. Iochmed detta känner jag att jag kan stryka aggressivitet vad gäller mat och ägande från listan på saker vi behöver bearbeta!


När vi kom hem igen, åkte jag och styrketränade. Det blev ett långt hårt pass och det kändes resten av dagen, att jag var helt slut i kroppen... Vi städade och grillade lite, hundarna lekte och Iss vågade busa med Lunas (läs: jag vågade låta honom...) Han gick upp i varv, men Lunas var lugn och allt gick jättefint! Jag ville inte att Baby skulle blanda sig i och egga upp dem mer men de var mest intresserade av varandra så det gick bra ändå. Lilla; observera hur tyst och duktigt Luntan lekte!

Åkte och lämnade Lunas hos Pia framåt kvällen. Blev kvar där en stund och diskuterade allt mellan nos och svans (himmel och jord passade inte riktigt in som uttryck i detta fall, eftersom vi såklart bara pratade hund ;)) Vi bestämde oss för att försöka göra spår tillsammans i helgen. Ännu ett bra tillfälle för Iss att bekanta sig med en mellanstor hund. Just nu är det Lunas och Pepsi som är hans träningskamrater (kamrater att träna på, alltså). Jess är ju på väg att bli en, och nu kanske Alice?

Avslutade dagen med att träna linförighet med Iss. Vi gick ett varv runt kvarteret med klicker och godis och han var riktigt duktig. När störningar dök upp, satte jag honom och han fick belöning för varje gång han sökte kontakt med mig. Ska försöka göra en runda regelbundet, här känner han sig hemma och ganska trygg men kan möta situationer som han behöver lära sig hantera. Lagom träning, alltså. När vi kom hem började jag med Iss apportträning. Jobbade med att förstärka hans intresse för apportbocken och avslutade när han började förstå att han skulle slicka på den. Sen är det bita och jobba vidare! Tränade även apport med Baby, som greppar jättefint. Testade ett tips jag fått av Eva med Ronja, att hålla i skinnet i nacken för att hon inte ska lägga ner sitt huvud på marken när hon ska hålla apporten. Det fungerade alldeles utmärkt, men hon tyckte det var lite obehagligt så resten av tiden tränade jag på situationen - att jag har ena handen i nacken på henne utan att greppa, och ger henne apporten med en hand.

Avslutningsvis måste jag berätta om en bok jag har börjat läsa. Fick låna den av Mia igår och har nu kommit en bit in i den. Det är en helt fantastisk bok, om att kontrollera sin hunds aggressivitet med klickerträning! Författaren, Emma Parsons, har en hund som hon hade stora planer för, men som vid sju månaders ålder började göra utfall och ganska snart efteråt började bli helt galen när han såg andra hundar. Hon jobbade fram metoder att hantera detta med klickerträning, genom att förstärka hundens positiva beteenden och gå sakta fram, ändrade hunden sitt sätt att hantera situationer!

I början av boken går hon igenom vad hon kallar "Tio principer för klickerträning i hemmet". Det var ett upplyftande kapitel, för många av dessa saker är något som vi gjort med Iss från första början han kom hit. Vi har alltså en ganska så bra grund att stå på! Men mest gripande, för mig, var när hon berättade om koppelproblemet. Varje gång de mötte en annan hund kortade hon in kopplet och blev spänd. Detta är ju ett klassiskt problem som vi hör överallt att så ska man inte göra för det signalerar fara och förstärker aggressioner och osäkerhet hos hunden. Det vet väl jag också, men vad ska jag göra när vi möter en annan hund och jag vet att Iss rätt vad det är, kan hoppa på den och bita den? Hur ska jag kunna lugnt gå förbi denna hund med slakt koppel och inga nerver? Detta har jag grubblat på mycket senaste veckan, vad jag ska göra med mina egna nerver, min rädsla för att något ska hända.

Så kommer denna geniala Emma Parsons med sin lösning. Hon började träna i sin trädgård, långt ifrån allt vad andra hundar hette, och simulerade hundmötessituationen! Hon stramade upp kopplet och spände sig. Hunden reagerade först med aggression, fast det inte ens var en annan hund där! Han började söka efter "den andra hunden" som matte signalerat var på gång. Då började hon träna honom i att den signalen, stramare koppel och spänd matte, betyder att han ska ta ögonkontakt med henne snabbt! Hon byggde om sin hunds tolkning av signalen, kunde reagera så och vara i säkerhet men med en kontaktsökande reaktion hos sin hund istället för en direkt aggression! Är det inte helt underbart smart?!

Med det avslutar jag dagen. Jag känner ett hopp, ett försiktigt hopp har börjat växa inom mig. De senaste dagarnas träning med Iss har stärkt våra band. Han gör enorma framsteg hela tiden. Igår smög en katt runt där vi stod på en gräsplan, han stirrade på den men direkt jag sade hans namn släppte han den och vände sig mot mig. Han lekte med grannen häromdagen, idag slickade han en annan granne på handen i förbifarten. Inget nafs, ingen flykt. Jag råkade snubbla på järnrör på altanen imorse, det skramlade till rejält. Iss låg drygt en meter därifrån. Han reste sig och gick därifrån, ingen snabb flykt, inte ens svansen mellan benen.

Detta är min hund idag. För sju månader sedan kröp han och gömde sig under en stol när tre ekipage tränade agility i närheten. Han gömde sig i platta tunneln och vågade knappt låta sig röras vid av främmande. Han drog i kopplet så jag fick spänningar och hade huvudvärk, vi fick använda grimma men han drog nästan lika mycket i den. Flyktkänslan var större än nyfikenheten. Allt detta har vänt idag. Och det kristalliserar ut sig mer och mer vad våra egentliga problem är. Det gör allt så fantastiskt mycket lättare att jobba med!

På spåret!

Trots en mardrömsnatt innefattande alldeles för sent läggdags och en ihärdigt kontaktsökande bordercollie (sov inte en hel timme på hela natten...), har det blivit en aktiv och rolig dag idag! Först på morgonen tränade vi lite i trädgården. Baby fick jobba vidare på stannande under gång, men vi började också med fot från sitt, hon tar det väldigt lugnt och sitter ofta kvar när jag börjar röra mig framåt. Jobbade med direkt belöning framåt så fort hon följde med, och det triggade upp henne att vara alert i starten! Iss fick en intensivträning i fotpositionen. Han är relativt duktig, men jag vill att han ska veta exakt vart han ska sitta innan jag börjar jobba bort hjälperna. Lunas var väldigt rastlös när jag tränade Iss och då kom jag på den geniala idéen att dubbelträna honom och Iss. För varje gång jag klickade och belönade Iss, och Lunas inte skällde, fick även han en korvbit! Till slut var det hans tur att träna. Jag jobbade vidare på sitt fot, han drar väldigt mycket mot marken så jag var noga med att belöna uppe för att förstärka positionen. Inte tappa nåt godis eller så utan bara ge högt uppe och i handflata.
Mitt på dagen gav Mia mig en värdefull kortkurs i spår och en massa bra goda råd kring aggressivitet och annat. Vi lade ett spår till Iss, ett till hennes Bea och ett till Lunas. Tog en paus och åkte till kanalen där Baby och Iss fick simträna. Sen åkte vi ut till spåret igen. Bea tog sitt snabbt, hon är van vid längre spår som legat längre tid. Iss följde sitt spår jättefint. Det var nog ungefär femti meter och lite kringelikrokigt. Han irrade iväg ibland och kissade flera gånger på vägen, men hittade tillbaka och jobbade vidare. Fick hjälpa honom ett par gånger bara. När han till slut kom fram till klöven, blev han helt förtjust och samtidigt hemlig, han är lite som Gollum :), och skulle gräva ner den. Jag bytte den mot några skinkbitar och han blev ganska nöjd. Slutligen fick Lunas gå sitt spår. Vi hade lagt det längs med en skogsväg och han spårade jättefint, men inte efter blodet - han spårade oss! När han hittade fram till avslutet fick han välförtjänta mumsiga skinkskivor som belöning. Nu ska jag sova en stund, men denna gången får Lunas vila lite i sin bur. Det blir en lugn kväll ikväll, lite lydnad bara innan läggdags!

Hundbesök och massa träning!

Idag kom Lunas, han ska vara hos oss över midsommarhelgen. Men först åkte vi med Adeline och Jess till mbk och tränade agility och lite freestyle. Iss och Jess fick vara lösa på planen, jag kände hur klumpen knöt sig i magen men jag jobbade med att krympa den så mycket som möjligt. Om vi ska jobba med detta, måste jag först och främst klara av mina egna nerver innan jag kan tala om för honom att jag är en trygg ledare... Träningen gick bra, vi tränade "fram" och avslutningsvis tog Iss tunnel-hopp-tunnel-hopp utan tvekan. Jess var asduktig, tvekade lite på sista hindret först men efter en gång med lite hjälp från matte sprang hon alla fem hindrena utan problem! Tränade några slalomingångar med Baby, hon var tänd, duktig och stabil. Började också med 90 graders vinkeln från andra hållet, hon är relativt säker på den nu när hon kommer från höger sida så det är dags att börja fila på vänstern... Tog fram platten för att träna Iss och han visste direkt vad han skulle göra! Sprang igenom, tillbaka och igenom, tillbaka och igenom. Till slut fick jag ställa den upp så han skulle ta en paus :). Då var det bara slalom och kontaktfält kvar då, som han inte kan!
Avslutningsvis tränade vi några freestyle-grejer. Adeline har börjat lära Jess att hoppa över hennes ben, hon visade hur hon gick tillväga och jag började så smått med Iss. Så fick Baby göra ett par kontaktfält, hon tog dem jättebra och sista nedgången tog hon dessutom med rasande fart! Weeee!!!
När vi sedan plockade bort agilityhindrena, upptäckte jag plötsligt att Iss hade tagit Jess kampleksak. Han smög fram med den i munnen, och efter kom Jess smygande - en väldigt spänd situation. De var drygt tjugo meter bort också, det kanske var bra eller kanske dåligt? Jag sade till Iss med bestämd röst att han skulle släppa den. Det gjorde han och vände sig sedan mot Jess på det där spända "minsta lilla så hoppar jag på dig"-sättet. Jag sade direkt Nej och sa åt honom att komma till mig. Det gjorde han, satte sig och så var allt löst!!!!!!!!!! (och leksaken gömd på ett hemligt konfliktlöst ställe)

Vi åkte och hämtade Lunas efter träningen. Ännu ett tillfälle för mig att träna nerverna. Hade först på munkorgen på Iss - mest för att jag blir lugnare då och inte signalerar fara. Men ganska snart blev jag lugnare och tog av honom den. Några gånger blev det lite spänt, men Lunas har inte det kroppsspråket som utlöser Iss aggressivitet så både jag och Iss lyckades vara lugna. Det är som att ibland blir Iss spänd och då behövs bara minsta lilla dominanta tecken från den andra hunden för att han ska ryka på den...

På eftermiddagen hade vi en träningsstund, lite lydnad och freestyle. Baby fick öva på att gå framåt på bakbenen (hon har inte balansen, kan bara gå bakåt!), att stanna under fritt följ och några fina snurrar. Hon har blivit en riktig hejare på att stanna under fritt följ, stannar direkt på kommando och älskar det! Det har verkligen gjort susen att jag har belönat bakåt, hon jobbar intensivt. Nu gäller det att hålla farten uppe i det fria följet så hon inte bara går och väntar på stanna-kommandot! Lunas tänkte jag testa lite i lydnad bara. Satte honom fot, men han var osäker på vad jag ville han skulle göra, så han gjorde i princip allt han kunde där han var jämte mig. Sitt, ligg, halvt rulla runt, tass osv. Jag bestämde mig för att öva sitt fot och försöka öka tiden istället. Det gick bra, sånär som på ett par klick där han lyckades lägga sig ner precis när jag klickade. Han är otroligt intensiv, han gör sitt till ligg så man knappt hinner se att det finns något mellanläge... Iss då, fick träna på att backa - den träningen går jättebra! Han kan nu backa upp emot sju till tio steg! Däremot backar han snett så jag har börjat belöna honom på motsatt sida för att räta upp honom. Efter det är nästa steg att han ska backa utan att jag rör mig mot honom!

Cykeln trasig...igen...

Jag blir så trött på dessa j-la cyklar! Jag har två cyklar som jag har lånat, och den ena går sönder efter den andra. Nu har vi inte cykeltränat på två veckor på grund av den typ femte punkteringen i rad. Jag köpte en cykelslang igår, för att kunna cykla idag. Bytte och fixade. Två hundra meter kom jag innan det small till och luften pyste ut. Det var bara att vända och gå hem igen. Detta håller inte längre...
Åkte istället ut till brukshundklubben och tränade lite lydnad och agility. Började med Baby, ställde upp ett sexpinnarsslalom och övade ingångar från olika håll. Så länge jag går i yttervarv, kan hon ta skapligt snäva ingångar. Värre är det när jag är i innervarv. Har kommit fram till en taktik nu, att träna massor i yttervarv så hon förstärker sin självkänsla med vart ingången är, och sedan så småningom börja att själv gå i innervarv. Körde några kontaktfält också, hon fuskade ett par gånger på uppfarten (!!) och tog nergångarna bra. Det brukar vara precis tvärtom, men vem vet vad som rör sig i hennes lilla huskyhjärna!
Tränade gungan med Iss, det var ett par andra hundar där så jag ville först inte släppa honom. Mbk:s gunga är riktigt skramlig, låter massor, och det är ju kanonbra! Han låg och jag lyfte, släppte, lyfte och släppte. Massa godis och han klarade det galant! Jag blev rent imponerad av hur duktig han var!
Tränade lite kontaktövningar och att gå på gallertrappa - han tyckte det var lite läskigt, men inte alls så läskigt som att till exempel vara nära en främmande människa eller ha dragsele på sig. Ergo: massa korvbelöning. Till sist bestämde jag mig för att träna slalom trots de andra hundarna. Satte pinnarna ganska upprätt, det var svårt att hitta en lämplig vinkel. Han försökte några gånger, men gick ur någonstans mitt i. Gjorde det enklare och då var det ingen konst för honom. Måste hitta något mellanläge - hur det nu ska gå till?! Han sprang bort till de andra hundarna ett par gånger, en av dem var en tvåårig hane

Lite agilityaction

Det går inte att bara tävla jämt, här och där måste man träna också. Var på klubben och jobbade med slalomet och kontaktfälten med Baby, och lite enkla handlingsövningar med Iss. Baby har verkligen förstått kontaktfälten på uppvägen nu, hon tar dem klockrent! Det ska bli spännande att se på lördag, om hon tar dem lika fint då! Nervägen är lite knepigare, jag tror hon har svårt att förstå vart marken är...på något konstigt sätt. Det är ändå under utveckling och blir bättre och bättre. Det får ta sin tid! Tränade Iss att komma till den sida om mig som jag visar, det fungerade väldigt bra, han tog det hundra procent. Tränade gungan ett par gånger, den på klubben är lite läskigare än den på hundsällskapet för den låter mer. Det är bra, den är nog den mest ljudliga gunga jag haft så det är guld att träna på den! Avslutade med några lydnadsövningar, ett platsligg och fritt följ med Baby (som gjorde en jättefin vänstersväng!) och ingångar med Iss. Hade gärna tränat lite slalom med honom också, men marken var stelfrusen och vägrade släppa ned några pinnar...
När vi kom hem var hundarna nöjda och glada, åt och gick och vilade direkt!

Överraskning!

Idag hade Iss gjort en fin present lagom till husse vaknade. Det var en stor mjuk klump som har legat ivägen i soffan. Nu är den pulveriserad och kommer aldrig mer att ligga ivägen under mattes huvud när hon ska vila. Puss för det, Iss!
Idag efter jobbet åkte vi ut till Rismarken i Vadstena för att springa fem kilometer igen. Det var fina spår och väldigt lättsprunget, när vi hade sprungit ett varv kändes det som att vi lätt skulle kunna ta ett till! Baby jobbade på jättebra, fler gånger tog hon initiativ och drog ordentligt. Jag vräkte beröm över henne och hoppas att glädjen sätter sig. Vi stötte också på några smaskiga rådjur, då var det nära - riktigt nära - att jag stod på näsa i lervällingen. På något mystiskt sätt, och säkert mycket tack vare att jag grymtade så dant, lyckades jag både bromsa och hålla mig på benen. Efter löpningen stannade jag en sväng på klubben. Tränade det vanliga med baby, med mycket korta pass och strö-godis-belöning. Jobbade även lite med att hon ska sitta kvar när jag lämnar henne inför inkallningen, det är väldigt svårt tycker hon, mycket trevligare att lägga sig ned platt. Ändrade tonfallet på "stanna", för det liknar mycket rösten jag använder vid "ligg". När hon satt stilla och jag kunde gå några steg ifrån henne, belönade jag genast med godis i kast över huvudet (jag tänker att även det motiverar henne att hålla huvudet och blicken högt!). Testade ett rent platsligg femton sekunder och det var absolut inga problem. Platsligget tror jag hon kommer klara galant, det är i stort sett färdigt nu. Introducerade slalom som planerat till Iss. Satte upp fyra pinnar i alle och han fattade efter några försök att han skulle springa mellan dem. Jag tror nog han använde hjärnan en del när han skulle lista ut vad jag ville att han skulle göra, för han blev ganska snart trött. Därför körde jag korta pass även med honom, för att hålla uppe suget.
När jag kom hem och hade duschat såg mitt knä lite konstigt ut, tyckte jag. Undersökte lite närmare och upptäckte att det inte var min knäskål som satt på knäet (inte bara den iallafall). En stor bulle mitt på knät, som en påse med vatten under huden. Uuuuuuh va läskigt! Ringde nån slags upplysning som sa att om jag fick ont skulle jag höra av mig (det känns ingenting, faktiskt, bara SER läskigt ut...) och annars skulle jag gå till vårdcentralen på måndag. Men jag får inte springa mer i helgen, vilket är trist eftersom jag planerade en mil på söndag. Nu får vi se vad detta kan betyda och om jag kommer att kunna fortsätta löpträna. Jag hoppas det, för det är verkligen ultimat för att få upp babys draglust! Ps. på bilden har jag dragit ett streck där mitt knä egentligen ska gå.