Bra handling men dåliga kontaktfält...

Idag vann vi vår första klass två tävling! Banan var relativt lätt men med en lurig fälla och en svår slalomingång. Inget av dem var något större problem - Baby gick för långsamt för att ta fel tunnelingång och slalomingångarna har vi ju övat som bara den på senaste. Är dock ganska trött på mig själv, att jag inte sprang på lite mer. Men jag ville köra säkert - jag slarvade lite väl mycket igår och ville göra ett ordentligt lopp nu.
För första gången tog Baby också en mur! Det var absolut inga problem, jag var noga med att följa med hela vägen och visa tydligt framåt och det gick ju som smort. Men någonstans efter första böjda tunneln, tappar vi farten. Jag tror att jag tog ut för stora avstånd, jag skulle jobbat närmare henne och sprungit mer. Det var även en jättebra bana på så sätt att det öppnade för två fina bakombyten...som jag inte gjorde. Dessa har jag däremot tänkt träna på själv. Det ena är första böjda tunneln-hopp-hopp-andra böjda tunneln, där ett bakombyte mellan hopphindrena signalerar att hunden ska ta vänster tunnelingång. Det andra var att jag kunde sprungit på höger sida om Baby innan långhoppet, visat "hopp" med höger hand och därmed signalerat en kommande vänstersväng. Dessa två ska definitivt tränas på! I övrigt är jag nöjd med loppet, som sagt en fin slalomingång och resten flöt på.
Agilityloppet var en rolig bana med många luriga tunnelingångar. Vi klarade allting galant, men Baby hoppade bägge kontaktfälten på balansen. Det var droppen och nu har jag bestämt mig för att konsekvent ta tillbaka henne då hon gör detta även på tävling. Inte bara för att vara konsekvent gentemot henne, men även för att det motiverar mig att träna mer kontaktfält så inte tävlingsresultaten ska gå förlorade.
Tog även idag ut Iss ett par gånger och tränade linförighet, sitt fott med ögonkontakt och platsligg med störningar på avstånd. Det gick jättefint och han börjar också släppa irritationen över munkorgen och fokusera på annat. Oh just det ja, vi gick ett spår imorse också. Jag mätte i förväg upp hundra meter så det skulle bli rätt och lade sedan spåret noggrannt. Han spårar i sick-sack, typ tre meter hit och dit från spåret, men kommer hela tiden tillbaka till det. Utom en gång idag, då han tappade det och drog iväg rejält till höger (och Ja, denna gång var det han som gick fel, hihi). Jag fick hjälpa honom tillbaka så gick resten av spåret som på räls!
På kvällen kom farbror Micke med familj och liten vallhund på besök. Jag hade hundarna uppe på övervåningen hela tiden, vill inte riskera någon konflikt och det är redan stressigt med fyra nya människor och mycket rörelse i huset. Så fick deras hund sitta i bilen lite och Iss fick komma ner. Vi satt i vardagsrummet och alla hade fått i uppgift att ignorera honom. Han gick runt, nosade och undersökte, först försiktigt men så småningom ville han bli klappad! Då och då gick han ett varv runt mig, kanske för att avreagera eller känna efter så det kändes tryggt? Sen återvände han till dem, en efter en, och fick kel. Jag blev så lycklig så jag blev tårögd!! Det gick så himla bra, han var så duktig och modig och först nervös men sedan mer och mer trygg!!!!!! :D
Inatt kommer jag sova gott, med förhoppningar om att så småningom ha en till trygg och glad hund!