En aktiv dag...

Idag har vi varit ute massor! Jag och Iss började med att gå en långrunda i skogen med Kajsa och Tyke. Iss var jätteduktig, brydde sig inte alls om Tyke och skötte sig hela tiden! Vi har pratat om att promenera flera gånger, men aldrig kommit till skott - hoppas vi får chansen snart igen.
Hemma igen åkte jag direkt ut i skogen och lade ett spår till Iss. Som vanligt fyrahundra meter med tre vinklar. Den här gången korsade jag dock en bäck två gånger!
Medan spåret låg, åkte vi med Monika och Spiken till klubben och tränade agility. Vi byggde en handlingsövning och Iss var jätteduktig. Jag tappade honom ett några gånger - det är ju jag som behöver övningen eftersom jag måste lära mig handla honom. I efterhand när jag ser på filmen, märker jag att jag kan vara rejält mycket mer engagerad. Som det är nu är jag jättelugn, förmodligen av den enkla orsaken att jag KAN vara det! Men med lite mer engagemang kan jag nog få med honom bättre. Insikt nummer två består i att vi verkligen behöver jobba vidare med hopptekniken. Han har en urusel hoppteknik, liknar en giraff med huvudet rätt upp i luften och ryggen som en gungbräda... Kan inte vara bra på något sätt...
Efter träningen åkte vi ut i skogen igen och gick spåret. Iss var otroligt okoncentrerad - såhär dåligt har han inte gått på länge. Tappade spåret hela tiden men jag behöll lugnet relativt bra och hjälpte honom tillbaka. Tvärtemot vad det brukar, gick han bäst första tvåhundra och sen blev det sämre. Positivt var dock att han klarade att korsa en liten skogsväg i början utan att tappa minsta spår, han klarade bäck-övergångarna förvånande bra och bloduppehållet var inga som helst problem.
Tack till Monika för bilder och hjälp med filmning!

Härlig dag!

Idag har vi haft en härlig ledig dag ute i skogen! Kommer inte ihåg när vi sist hade en ledig helgdag - det har ju varit tävlingar i ett senaste månaden. Jag lade Iss första fyrahundrametersspår och sedan gick vi långis runt Birgittas udde. Baby fick klövja och Iss fick dra den lite lättare stocken. Det var en spännande tur med lite hundmöte och fårdisciplin. Vi pausade ute på udden och åt lite matsäck och tränade på att söka godis på en trädstam. På väg tillbaka sedan möte vi människor i omgångar, alla kommenterade hundarnas arbete men Iss brydde sig inte alls om dem!! Känns obeskrivligt skönt att han börjat slappna av i sällskap med andra människor och hundar!
Avslutningsvis gick vi spåret. Iss har så bråttom i början och slarvar, jag ska försöka se nästa gång om han jobbar bättre om jag bromsar honom lite. Efter ett par hundra meter började han jobba jättefint. Han behövde lite hjälp här och där, speciellt vid bloduppehållet, men de sista hundrafemti spårade han jättefint och helt själv - även vinkeln! Tillbaka till bilen kom en mycket nöjd hund!

From hell to heaven...

Igår var den jävligaste dagen. Klockan halv tio på kvällen stövlade jag, trött och med ont i hela kroppen, runt i skogen och letade snitslar för att hitta tillbaka till förlorade viltspår medan hundarna var helt övertygade om att vi skulle i full fart åt helt fel håll. Jag ville ge det en chans att låta Iss gå fritt och se om vi hamnade på spåret igen, men efter 250 meter åt rakt fel håll gav jag upp. Baby tappade efter halva, drog snett nedåt åt fel håll sedan in på en stig i rakt motsatt riktning från spårslutet. Nu hänger det säkert jättefina orangea snitslar runtom i blåbärsskogen och jag förbannade mig själv och sa att vi ska sluta med spår. Såhär i efterhand ska vi väl inte sluta med det, men några sena spårläggningar blir det nog inget mer av.
Idag har jag och Iss gått societetspromenad med Monika och Spiken. Det gick riktigt bra, Iss blev först väldigt spänd men sedan gick hela promenaden helt lugnt till - precis som en promenad med Iss och Baby. De fick inte hälsa, men var inte heller alls intresserade av det. Vi hade en intressant diskussion om bestämdhet kontra ilska och jag fick en fin insikt om vikten av att kunna hantera sig själv när man ska vara bestämd gentemot små hundarna.
När jag kom hem kände jag mig riktigt sugen och hoppfull om apportträningen med Baby, så jag bestämde mig för att göra ett försök med apportbocken. Resultatet finns på filmen ovan, och jag är så glad!!! Det finns ett litet hopp där ändå :).

(spår)Pinnar och hoppträning...

Nu har det hänt, Baby har börjat lyfta spårpinnen! Vi nöter på och tränar varje morgon med ett uppehåll då och då, och nu har det börjat hända. Hon lyfter saker med munnen! Bara att jobba vidare :)
Iss slalomträning går också fint, det är svårt bara, för pinnarna går av hela tiden. Han bara stormar rakt in i slalomet, kastar sig genom det. Ett par gånger räcker, sen måste jag flytta det för att hålen blivit för stora och pinnarna hänger ut åt sidorna... Längtar till vi kan börja träna på ett vanligt slalom så jag slipper allt krångel. Det känns inte alldeles för långt bort!
Idag lade jag ett spår åt Iss och Lilian lade ett till Baby. Jag åkte till klubben och skulle träna hoppteknik under tiden spåret skulle ligga till sig, men där var det spårtävling. Det var bara hög klass-lydnaden kvar så jag kikade på den. Såg roligt ut!

Hoppteknikträningen gick fint. Baby var tänd och hade fin fart. Nu när jag ser filmerna i efterhand ser jag att hon konstant hoppar med ena frambenet framför det andra. Ska bli intressant att träna hoppteknik i sväng för att se hur hon kan styrkas. Skulle bara köra fyra gånger, men lådan med kameran hade fallit ihop flera gånger så jag trodde det inte blev någon film. Det blev det, så nu har jag massa exempel!

Var lite osäker på hur jag skulle träna med Iss, han hoppade så konstigt sist att det nästan såg skadligt ut. Testade igen nu och det såg ut bättre. Han fick bara köra tre gånger för sen fick han fnatt och jag tog honom till bilen. Men bara under det lilla syntes det en skillnad på hans teknik. Det ska bli intressant att se hur det utvecklas. Behöver se/läsa mer om hoppteknik också, nu kör jag bara sporadiskt ungefär som jag förstått det ska göras men jag vill veta mer!

Efter hoppträningen gick vi spåret. Och jag är så arg på mig själv. Ännu en gång, trots nya fina och många snitslar, tappade jag bort spåret och stjälpte mer än jag hjälpte Iss. Han var säkert rätt flera gånger men jag var övertygad om att vi var fel så jag kallade tillbaka honom. Suck. Detta håller inte... Baby spårade Lilla och blodet om vartannat, vet inte heller vad jag ska göra med det... Måste läsa på lite och hoppas det kan hjälpa mig. Även om spåren gick dåligt, känns det som en givande dag och hundarna är nöjda och trötta. Jag med :)

Agility, spår och världens bästa present!

Idag har vi varit ute på galej med Pia och Alice nästan hela dagen! Vi lade först spår, till varandras hundar, och åkte sedan och tränade agility. Körde en kombination som jag hittade på nätet igår (förmodligen på klickerklok.se. Den var en riktig utmaning och hela träningen gick ut på att se vilka byten som passade bäst och vart. Vi jobbade på i nästan två timmar och blev riktigt slut av det :). Insikterna jag fått idag, är att Baby går hur bra som helst på bakombyten, till och med när det går långsamt, bara jag gör det på rätt sätt. På många ställen, speciellt första halvan av kombinationen, var det överlägset bäst att göra bakombyten. Med framförbyten blev det krockar, trängningar eller onödigt vida svängar. Kombinationen 12-16 var riktigt klurig, där var det omöjligt att blanda byten, utan det var antingen eller. (har du någon annan uppfattning-berätta!!) De bästa svängarna kom av bakombyte mellan 13 och 14 och framförbyte mellan 14-15-16. Tyvärr var detta omöjligt att kombinera... Jag är dock väldigt nöjd med bakombytesversionen, den blev skapligt bra (lite onödigt vid sväng mellan 15 och 16 bara). Jag måste säga att det var otroligt givande att träna på det sättet som jag och Pia gjorde idag. Vi turades om, studerade och kommenterade varandra. *oh, nu precis som jag sitter och skriver detta, puttade Iss ner klickern på golvet och började undersöka den. Jag berömde och det dröjde inte många sekunder innan han lyfte den med munnen :)* Jag fick värdefulla tips och bedömningar som jag själv inte kunnat se på samma sätt. Testade dessutom en start med inkallning och Pia sade att Baby startade direkt och explosivt. Jippie!! Efter träningen gick vi spåren. Det kanske inte var så bra idé, hundarna var redan ganska trötta... Solen hade legat på och det blåste friskt. Alice klarade sitt väldigt bra, tappade någonstans här och där men hittade tillbaka bättre än oss :).. Baby vädrade sig fram till klöven och Iss tappade spåret i vinkeln. Vi hittade det till slut och han kom fram till klöven.

När vi kom hem igen hade David köpt en förskottspresent till mig (jag fyller inte förrän november, så ingen brådska!). En VIDEOKAMERA!!!!!! Jag blev så himla himla glad!! Har tänkt spara till en när jag har lite mer råd, men både hundarna och bilen har haft sina skavanker senaste månaderna så jag har inte kunnat. Och nu har min älskling gett mig en!! Kan knappt tro det är sant!! Nu har han gjort en jättefin film som jag motvilligt gått med på att lägga upp.....

Vi började att filma hur det går för Iss i slalomet. Han är helt tokig i slalom, det känns jätteroligt! Jag tycker det går fint framåt, men vi tar det lugnt för att behålla farten och glädjen.
Vi avslutade dagen med lite vattenskålsträning och balansövning. Det är väldigt intressant att se film på träningen. Till exempel ser jag att jag belönar fel ibland, att jag hjälper i onödan och sånt. Jättenyttigt för vidare träningen!
Gonatt!

Bra handling men dåliga kontaktfält...

Idag vann vi vår första klass två tävling! Banan var relativt lätt men med en lurig fälla och en svår slalomingång. Inget av dem var något större problem - Baby gick för långsamt för att ta fel tunnelingång och slalomingångarna har vi ju övat som bara den på senaste. Är dock ganska trött på mig själv, att jag inte sprang på lite mer. Men jag ville köra säkert - jag slarvade lite väl mycket igår och ville göra ett ordentligt lopp nu.
För första gången tog Baby också en mur! Det var absolut inga problem, jag var noga med att följa med hela vägen och visa tydligt framåt och det gick ju som smort. Men någonstans efter första böjda tunneln, tappar vi farten. Jag tror att jag tog ut för stora avstånd, jag skulle jobbat närmare henne och sprungit mer. Det var även en jättebra bana på så sätt att det öppnade för två fina bakombyten...som jag inte gjorde. Dessa har jag däremot tänkt träna på själv. Det ena är första böjda tunneln-hopp-hopp-andra böjda tunneln, där ett bakombyte mellan hopphindrena signalerar att hunden ska ta vänster tunnelingång. Det andra var att jag kunde sprungit på höger sida om Baby innan långhoppet, visat "hopp" med höger hand och därmed signalerat en kommande vänstersväng. Dessa två ska definitivt tränas på! I övrigt är jag nöjd med loppet, som sagt en fin slalomingång och resten flöt på.
Agilityloppet var en rolig bana med många luriga tunnelingångar. Vi klarade allting galant, men Baby hoppade bägge kontaktfälten på balansen. Det var droppen och nu har jag bestämt mig för att konsekvent ta tillbaka henne då hon gör detta även på tävling. Inte bara för att vara konsekvent gentemot henne, men även för att det motiverar mig att träna mer kontaktfält så inte tävlingsresultaten ska gå förlorade.
Tog även idag ut Iss ett par gånger och tränade linförighet, sitt fott med ögonkontakt och platsligg med störningar på avstånd. Det gick jättefint och han börjar också släppa irritationen över munkorgen och fokusera på annat. Oh just det ja, vi gick ett spår imorse också. Jag mätte i förväg upp hundra meter så det skulle bli rätt och lade sedan spåret noggrannt. Han spårar i sick-sack, typ tre meter hit och dit från spåret, men kommer hela tiden tillbaka till det. Utom en gång idag, då han tappade det och drog iväg rejält till höger (och Ja, denna gång var det han som gick fel, hihi). Jag fick hjälpa honom tillbaka så gick resten av spåret som på räls!
På kvällen kom farbror Micke med familj och liten vallhund på besök. Jag hade hundarna uppe på övervåningen hela tiden, vill inte riskera någon konflikt och det är redan stressigt med fyra nya människor och mycket rörelse i huset. Så fick deras hund sitta i bilen lite och Iss fick komma ner. Vi satt i vardagsrummet och alla hade fått i uppgift att ignorera honom. Han gick runt, nosade och undersökte, först försiktigt men så småningom ville han bli klappad! Då och då gick han ett varv runt mig, kanske för att avreagera eller känna efter så det kändes tryggt? Sen återvände han till dem, en efter en, och fick kel. Jag blev så lycklig så jag blev tårögd!! Det gick så himla bra, han var så duktig och modig och först nervös men sedan mer och mer trygg!!!!!! :D
Inatt kommer jag sova gott, med förhoppningar om att så småningom ha en till trygg och glad hund!

Igår reste vi till Norrland. Det blev en lång dag i bilen, inte minst för hundarna. Efter fjorton timmar kunde vi äntligen njuta hemvisten, frisk luft och myggbett. Imorse lade jag ett spår var till hundarna. Lade relativt raka spår och uppskattade dem till hundra meter, men kunde i efterhand konstatera att mitt ögonmått inte är vad det borde. Spåren var nog bara dryga femti-sexti meter. Det får jag bättra mig med!
Tränade lite lydnad med Lilla och Lunas medan vi väntade på spåren. Lydnaden med Baby knakar lite, jag har svårt att få henne att behålla positionen (att inte lägga sig ner när hon ska sitta, att inte sätta sig när hon ska stå) och försöker med klicker och positionsinriktad belöning men kommer knappt någonvart. Vi kunde däremot träna ett jättefint platsligg med hjälp av Lilla som belönade på plats fast jag stod en bra bit bort. Det börjar befästa sig ordentligt nu, att hon ska ha hakan i marken. Jag stod på femton meters avstånd och vågade som längst vänta tio sekunder till klicket. Låter lite, men ställ dig själv och räkna ;)
Försökte träna Iss att backa lite mer jämte mig. Fungerade då och då! Tränade även att backa honom upp på ett hyllplan med matta, men han tyckte det var obehagligt och backade ideligen snett så han undvek hyllplanet. Det var dumt att ha både den backningen och backande i fotposition som mål samma månad, de går ut på helt olika saker. Om jag ska välja, blir det i så fall att backa upp på hyllplanet som går i första hand - det är närmare vad han redan har lärt sig och backandet i fotpositionen är mitt slutliga mål så det faller sig naturligt att tränas in sist. I övrigt lekte vi lite med bollen, han var i långkoppel. Vi kampade, han släppte och jag kastade. Var roligt och han blev fort trött. Såret läker förresten jättefint, ser helt bra ut nu och svullnaden är nästan borta!
Så var det dags för att gå spår. Jag hade noggrannt lagt Babys spår minst en och en halv meter från där jag gick för att hon inte ska spåra mig. Det gav resultat! Hon spårar lugnt och fokuserat och exakt efter spåret. Hittade klöven och blev stolt som vanligt! Hon ville gärna tugga på den, dock, så som jag lät henne göra en gång. Jag ville få upp hennes intresse för klöven och det lyckades. Nu får jag väl stå ut med att hon vill tugga - men hon får inte det!
Iss spår blev lite krokigt på grund av terrängen, men bara med mycket små vinklar. Han var tänd och jobbade på, men så tappade han spåret. Jag visade gång på gång där jag trodde det låg, han luktade men var ointresserad. Ville mycket hellre gå rakt åt höger. Jag utgick från att han kände att jag gått tillbaka en bit bort på höger sida och försökte åter leda honom på spåret. Till slut gick jag med på att låta honom gå bortåt en bit, de säger ju att hunden kan vika rätt mycket från spåret utan att för den skull ha tappat det. Så ställer han sig fem-sex meter bort på min högra sida. Och förbannat då upptäcker jag att i trädet där han står jämte sitter en snitsel. Det var jag som tappat spåret och han hade hela tiden försökt leda mig tillbaka till det.... Pinsamt och trist för att jag kanske gjort honom osäker i spårsituationen. Han ville spåra bakåt, vi hade ju inte gått där, och jag fick till slut gå fram en bit och visa spåret på en plats där jag säkert visste att jag dragit det. Därifrån spårade han rakt på klöven och blev nöjd och glad - och det blev jag med!
Masserade Baby på kvällen, ömsom med novafonen (en slags ljudvåg-massageapparat) ömsom med händerna. Hon var väldigt spänd på två punkter i korset, det var rejäla muskelknutar... Jobbade med dem i en halvtimme totalt och masserade även lite i den frambensmuskel där hon också är spänd. Får se hur hon känns nu framöver, det blir i allafall vila till det är dags för agilitytävling i helgen...

Spårskogen...

Idag har jag lagt ett spår var till hundarna, som första lektionen i spårboken. Kom ihåg att det fanns lite trevlig skog vid Motala Verkstad, men hittade den inte så det blev genom snår istället. Väntade lite för länge, tre timmar istället för två, innan vi gick spåret. Iss följde det fint, men tappade det under ett parti där det var grus/jordigt underlag utan växtlighet. Det står i boken att ett sådant underlag är ett av de svårare att spåra på, men jag hamnade där oplanerat... Han hittade tillbaka till slut iallafall, och spårade ända fram till klöven. Stolt och glad, försökte bara gömma den ett par gånger på vägen tillbaka till bilen.

Så var det Babys tur. Jag hade dragit spåret med hjälp av en lite längre pinne, för att se så de inte spårar mig utan blodet. Längst ut i pinnspetsen fäste jag klöv och blod, och gick med den ut från min sida så mitt spår hamnade en meter på sidan om blodspåret. Här och där kom det något träd jag behövde väja för, och jag korsade blodspåret för att gå på andra sidan. När jag sedan gick spåret med Baby, blev det så extremt tydligt att hon spårade mig - inte blodet. Precis där jag bytt sida, gjorde hon räta nittiogradersvinklar exakt som jag gått. Väl vid klöven, såg hon den inte, utan fortsatte spåra dit där jag gått efter jag lagt klöven... Jag måste visst lägga spåren lite mer ordentligt så hon lär sig spåra klöven - inte mig! Har funderat lite, dock, på om jag inte ska träna människospår med henne. Nackdelen är att hon då måste apportera pinnar och hur fasen jag nu ska få henne att både ta något i munnen och sedan dessutom bära det ända till mig - det är frågan. Eller det är väl givetvis möjligt, men innan hon har lärt sig det så har hon nog hunnit blodspåra så det räcker och blir över. Därmed basta. Blodspår blir det, och så grunderna i apport för att så småningom träna människospår.

På spåret!

Trots en mardrömsnatt innefattande alldeles för sent läggdags och en ihärdigt kontaktsökande bordercollie (sov inte en hel timme på hela natten...), har det blivit en aktiv och rolig dag idag! Först på morgonen tränade vi lite i trädgården. Baby fick jobba vidare på stannande under gång, men vi började också med fot från sitt, hon tar det väldigt lugnt och sitter ofta kvar när jag börjar röra mig framåt. Jobbade med direkt belöning framåt så fort hon följde med, och det triggade upp henne att vara alert i starten! Iss fick en intensivträning i fotpositionen. Han är relativt duktig, men jag vill att han ska veta exakt vart han ska sitta innan jag börjar jobba bort hjälperna. Lunas var väldigt rastlös när jag tränade Iss och då kom jag på den geniala idéen att dubbelträna honom och Iss. För varje gång jag klickade och belönade Iss, och Lunas inte skällde, fick även han en korvbit! Till slut var det hans tur att träna. Jag jobbade vidare på sitt fot, han drar väldigt mycket mot marken så jag var noga med att belöna uppe för att förstärka positionen. Inte tappa nåt godis eller så utan bara ge högt uppe och i handflata.
Mitt på dagen gav Mia mig en värdefull kortkurs i spår och en massa bra goda råd kring aggressivitet och annat. Vi lade ett spår till Iss, ett till hennes Bea och ett till Lunas. Tog en paus och åkte till kanalen där Baby och Iss fick simträna. Sen åkte vi ut till spåret igen. Bea tog sitt snabbt, hon är van vid längre spår som legat längre tid. Iss följde sitt spår jättefint. Det var nog ungefär femti meter och lite kringelikrokigt. Han irrade iväg ibland och kissade flera gånger på vägen, men hittade tillbaka och jobbade vidare. Fick hjälpa honom ett par gånger bara. När han till slut kom fram till klöven, blev han helt förtjust och samtidigt hemlig, han är lite som Gollum :), och skulle gräva ner den. Jag bytte den mot några skinkbitar och han blev ganska nöjd. Slutligen fick Lunas gå sitt spår. Vi hade lagt det längs med en skogsväg och han spårade jättefint, men inte efter blodet - han spårade oss! När han hittade fram till avslutet fick han välförtjänta mumsiga skinkskivor som belöning. Nu ska jag sova en stund, men denna gången får Lunas vila lite i sin bur. Det blir en lugn kväll ikväll, lite lydnad bara innan läggdags!