Spårskogen...

Idag har jag lagt ett spår var till hundarna, som första lektionen i spårboken. Kom ihåg att det fanns lite trevlig skog vid Motala Verkstad, men hittade den inte så det blev genom snår istället. Väntade lite för länge, tre timmar istället för två, innan vi gick spåret. Iss följde det fint, men tappade det under ett parti där det var grus/jordigt underlag utan växtlighet. Det står i boken att ett sådant underlag är ett av de svårare att spåra på, men jag hamnade där oplanerat... Han hittade tillbaka till slut iallafall, och spårade ända fram till klöven. Stolt och glad, försökte bara gömma den ett par gånger på vägen tillbaka till bilen.

Så var det Babys tur. Jag hade dragit spåret med hjälp av en lite längre pinne, för att se så de inte spårar mig utan blodet. Längst ut i pinnspetsen fäste jag klöv och blod, och gick med den ut från min sida så mitt spår hamnade en meter på sidan om blodspåret. Här och där kom det något träd jag behövde väja för, och jag korsade blodspåret för att gå på andra sidan. När jag sedan gick spåret med Baby, blev det så extremt tydligt att hon spårade mig - inte blodet. Precis där jag bytt sida, gjorde hon räta nittiogradersvinklar exakt som jag gått. Väl vid klöven, såg hon den inte, utan fortsatte spåra dit där jag gått efter jag lagt klöven... Jag måste visst lägga spåren lite mer ordentligt så hon lär sig spåra klöven - inte mig! Har funderat lite, dock, på om jag inte ska träna människospår med henne. Nackdelen är att hon då måste apportera pinnar och hur fasen jag nu ska få henne att både ta något i munnen och sedan dessutom bära det ända till mig - det är frågan. Eller det är väl givetvis möjligt, men innan hon har lärt sig det så har hon nog hunnit blodspåra så det räcker och blir över. Därmed basta. Blodspår blir det, och så grunderna i apport för att så småningom träna människospår.