Helgens tävling...

Vi var och tävlade på Kanonsabotören i helgen. Det var fyra fina roliga banor, någon lätt och någon svår men i allmänhet roliga! Jag konstaterar igen att jag måste bli bättre på att förvarna Baby om vilken riktning vi ska. Jag har kommit så långt att jag planerar rätt på banvandringen, men det blir fortfarande inte rätt när jag väl är där och ska visa. Följden blir att Baby hamnar långt bort i fel riktning och vi förlorar mycket tid. Loppet på filmen var vårt sista hopplopp. Banan var extremt lätt och jag satte som mål att inte ha sämst tid av de nollade ekipagen. Tjugotvå stycken gick nollade och vi hamnade på elfte plats!! Helt klart bra, tre sekunder under referenstiden och nytt hastighetsrekord; 4,06 m/s! Som ni ser så är det den tighta svängen i slutet av banan som snor en sekund av oss, i övrigt är det grundhastigheten och slalomet som behöver öka. Vi var fem sekunder från pinne så det var inte realistiskt ändå.
Det är lurigt detta med pinnar. Jag vill gärna ta placeringar och fina resultat, och det är fortfarande roligt att ta pinnar. Men när jag tittar på klass tre lopp i large, så känner jag att det skulle vara urk och blä och tävla klass tre... Vi skulle inte ha någon suck överhuvudtaget. Så pinnar känns roligt och tråkigt... Resultatmässigt roligt, agilitymässigt tråkigt... Vi får väl se. Måste man verkligen ta emot pinnar om man får dem?