Snipp snapp snut...

Igår var vi med Iss på veterinärstationen i Väderstad för kastrering. De var väldigt professionella måste jag säga, var mycket lyhörda och förstående för Iss situation. De handskade honom så lite som möjligt innan han fått lugnande, de var väldigt lugna och lågmälda. Det kändes tryggt och bra, både för mig och Iss! Kastrationen gick bra och nu knallar han omkring och fastnar överallt med tratten på sig. Vi har dragit in på maten, dels för att han inte får motionera nåt värst närmaste tiden och dels för att han förmodligen kommer att få lite annorlunda ämnesomsättning nu.

I förrgår var vi hos hundpsykologen Eva. Det blev en intressant kväll full av aktiviteter. Eva ignorerade Iss ganska mycket i början, så när som på att hon gav godis i förbifarten då och då. Han började söka mer och mer kontakt och i slutet fick han leta efter Eva, David och Mirre (syrran) i skogen och gick raka vägen fram till Eva utan att bry sig om de andra ;O Vi provade även på rallylydnad och två spännande aktivitetsleksaker som jag inte sett förr. Iss överraskade mig stort när han klarade "Fighter" efter några få försök! Vi lade även ett par personspår som Iss fick gå. Det var inga problem, han hittade raka vägen fram och följde dem fint.

Rallylydnaden var rolig, också på så sätt att det är något som vi kan tävla ganska snart om vi så vill. Man jobbar nära hunden och har koppel så situationen är alltså "säkrad"! Däremot baserades alla de momenten vi provade på, på att hunden skulle gå fot. Det har vi inte övat sådär jättemycket. Istället blev det så att jag fick hålla godis i handen och Iss följde godiset, vilket inte kändes sådär jättebra. Så småningom när vårt fria följ är säkert, kan rallylydnaden vara en rolig utmaning!

Personspåret var jätteroligt, Iss fattade direkt vad han skulle göra och var väldigt duktig. Men det känns som att det krockar med viltspåret som vi just börjat med... Ska försöka reda ut om det går att träna bådadera parallellt. Av det jag hittills läst, är det inte speciellt bra.

Att leta människor i skogen tyckte han också var roligt. Det är ett bra sätt att göra en lek och en rolig upplevelse av att möta främmande människor! Detta ska vi definitivt jobba vidare med, först med dem som Iss känner sig relativt trygg med för att sedan utveckla vidare till lite mer främmande människor.

Slutligen så hjärngympa-leksakerna, de var jättebra och riktigt fin träning för Iss, men jag tror att han lär sig hur han ska göra och så blir det ingen utmaning längre... Vet inte, kanske jag har fel?

Den största behållningen från hundpsykologen var dock min egen. Eva påpekade nämligen att jag inte ska fastna i grubbel om huruvida Iss problem är medfödda eller inte. En hund har alltid medfödda saker, men sedan beroende på vad den är med om i fortsättningen så formas den på olika sätt. Vissa hundar ärver mer och andra mindre, vissa hundar lär mer och andra mindre. Vi hade bestämt oss för att om Iss problem var medfött, skulle vi inte behålla honom. Men det är väldigt svårt att bedöma, både huruvida det är medfött och huruvida det i så fall går att förändra. Hursomhelst behöver vi tro på att en förändring är möjlig, för att lyckas genomföra den.

Slutligen några boktips (har plöjt genom böcker senaste dagarna...)

"Aggressivitet hos hundar", "Rädsla och separationsproblem hos hundar" av Kerstin Malm
Två fantastiska böcker om vad som händer i hjärnan på våra kära små lurvtottar. Tar upp olika exempel på hundar med problem, deras bakgrund och livssituation och sedan vilka råd hon gett ägarna och vilka resultat det gett. Intressant och väldigt givande. Jag har fått många konkreta tips om hur vi kan jobba med Iss sociala problem, bland annat var det en hund som var rädd för främmande som de tränade genom att alla som gick förbi utanför staketet, kastade in en godis och ropade på hunden för att sedan gå vidare. Efter många gånger började människorna stanna och prata med husse/matte men utan att bry sig om hunden. Så utvecklade de vidare och hunden började känna sig relativt trygg även med främmande människor.

"Hundmöten" av Memea Mohlin
Bildbok om hundars språk och signaler. Jättebra för att uppdatera sig om dominanta och undergivna signaler!

"Apportering och viltspår" av Lennart Nordlander och Carl-Johan Adlercreutz
Lite hafsig bok, behandlar vardagslydnad och ledarskap på några hundra ord - väldigt ytligt om jag får säga det själv. Hoppade över apportdelen och gick raka vägen till viltspårskapitlet. Där förklarar författarna hur man kan gå anlagsprov efter att ha tränat fyra (ja, FYRA) gånger med sin hund. Well, det går säkert, men då behövs lite mer information än i denna bok.

"Mentalitetsboken" av Kenth Svartberg, Curt Blixt och Ingalill Blixt
Fantastisk bok om hur man med utgångspunkt i resultaten från ett MH-prov tränar vidare med sin hund.

"Klickerträning och lugnande signaler" av Emma Parsons
Ännu en brilliant bok! Med grund i klickerträning går Emma igenom långsiktiga lösningar på problemsituationer.

"Träna viltspår" av Marita Carlsson
Grundlig bok om hur man tränar viltspår och jobbar med eftersök. Proffsig och konkret uppdelad i spårlektioner. Väldigt lättläst!

Och nu är det dags för mig att läsa "Problemhund och hundproblem" av Anders Hallberg! Godnatt!