Nu har jag äntligen förstått och fått ordning på ett spindeldiagram för Iss beteende under MH testet. Diagrammet utgår från standarden för brukshundar (den svarta linjen). De värden som är innanför den svarta linjen är, förenklat, när hunden reagerat mindre än den genomsnittliga brukshunden. Värdena som är utanför den svarta linjen är när hunden reagerat mer än den genomsnittliga brukshunden. Eftersom husky inte finns i statistiken (mindre än 30 mh-testade under en viss period) har jag valt att jämföra med malamute och samojed. Dessa skiljer sig från huskyn på många sätt, men är ändå de raser som jag tycker är mest lika att jämföra med då de är avlade på liknande arbetsuppgifter. Eftersom de rasernas diagram är medelvärden, finns det individer som reagerar både mer och mindre än vad som syns på diagrammet. Iss reagerar också mer och mindre än dessa. Det intressanta är de punkter där Iss reagerat på ett motsatt sätt från hur dessa raser reagerat. Alltså där en malamute eller samojeds kurva går ner, medan Iss kurva går upp eller vice versa.
Ur diagrammet går till exempel att avläsa att:
Kontakt:
- En malamute och samojed följer med i leken, utan att vara engagerad, och accepterar att bli hanterad av testledaren. Medan Iss följer med i leken på samma sätt, men undviker att bli hanterad av testledaren.
Lek:
- Iss är mer peppad än samojeden och malamuten på att gripa föremålet, i jämförelse med den övriga leken.
Jakt och grip:
- Iss gillar att jaga, men griper hellre föremålet än samojeden och malamuten.
Intresse:
- Medan malamuten och samojeden är mer intresserade av overallen än ljudet, är Iss inte intresserad av något av dem.
Nyfikenhet:
- Samojeden är mer nyfiken, malamuten mindre. Iss är jättemycket mindre nyfiken.
Aktivitet:
- Här beter sig Iss ungefär som genomsnittet, lite lugnare.
Skott:
- Detta moment kom vi aldrig till.
Rädsla:
- Där samojeden och malamuten kommer över sin rädsla, gör inte Iss det.
Hot:
- Här beter sig Iss precis som genomsnittet!
Jag har nu legat och läst igenom Mentalitetsboken (en helt genial bok för övrigt!) och har tillsammans med David kommit överens om följande hantering i vår träning av Iss:
I möte med andra människor, får ingen komma närmare än 1,5 meter, och inte söka kontakt med Iss. Vår tidigare träning med att locka fram är inte en bra träning, det blir en påtvingad kontakt för honom som gör honom osäker. Genom att visa honom att han inte måste söka kontakt med andra människor, skapar vi en trygghet för honom. När han är med oss, sköter vi kontakten och han behöver inte vara nervös att vi ska tvinga på honom mänsklig kontakt så fort vi möter en annan människa.
För att utveckla detta vidare kan han givetvis, om han så vill och vi tillåter, själv få söka kontakt med andra människor. Först utan att de börjar tvinga sig till kontakt, utan att de bara står där så han får lukta och undersöka på ett tryggt sätt. Gärna att de får ge godis, utan att titta på honom eller röra sig mot honom. Om han väljer att komma tillbaka till den säkra punkten, jämte husse och matte, är det återigen ingen kontakt som gäller.
De människor i vår bekantskapskrets som han redan gärna vill bli klappad av och kela med, ska absolut fortsätta på samma sätt. Men bara när han själv tar initiativ till det och utan ögonkontakt eller andra hotfulla signaler (böja sig över, klappa på huvudet).
I möte med läskiga föremål går vi antingen förbi föremålen utan att bry oss om dem, eller alternativt går vi själva fram och undersöker kort föremålet. Om Iss sedan vill gå fram och undersöka så får han det, annars fortsätter vi vidare utan någon påtvingad undersökning.
I möte med andra hundar är träningen mycket mer komplex och svårhanterlig. Vi har börjat jobba med kontakt, trygghet och konsekvens. Denna väg är lång att gå och vi har ännu inte en exakt plan klar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar