From hell to heaven...

Igår var den jävligaste dagen. Klockan halv tio på kvällen stövlade jag, trött och med ont i hela kroppen, runt i skogen och letade snitslar för att hitta tillbaka till förlorade viltspår medan hundarna var helt övertygade om att vi skulle i full fart åt helt fel håll. Jag ville ge det en chans att låta Iss gå fritt och se om vi hamnade på spåret igen, men efter 250 meter åt rakt fel håll gav jag upp. Baby tappade efter halva, drog snett nedåt åt fel håll sedan in på en stig i rakt motsatt riktning från spårslutet. Nu hänger det säkert jättefina orangea snitslar runtom i blåbärsskogen och jag förbannade mig själv och sa att vi ska sluta med spår. Såhär i efterhand ska vi väl inte sluta med det, men några sena spårläggningar blir det nog inget mer av.
Idag har jag och Iss gått societetspromenad med Monika och Spiken. Det gick riktigt bra, Iss blev först väldigt spänd men sedan gick hela promenaden helt lugnt till - precis som en promenad med Iss och Baby. De fick inte hälsa, men var inte heller alls intresserade av det. Vi hade en intressant diskussion om bestämdhet kontra ilska och jag fick en fin insikt om vikten av att kunna hantera sig själv när man ska vara bestämd gentemot små hundarna.
När jag kom hem kände jag mig riktigt sugen och hoppfull om apportträningen med Baby, så jag bestämde mig för att göra ett försök med apportbocken. Resultatet finns på filmen ovan, och jag är så glad!!! Det finns ett litet hopp där ändå :).