Klickerträning och social utveckling...

Det har varit en händelserik vecka. Inte minst för att jag har börjat jobba igen... Vi har hunnit med mycket; Lydnadsträningen har gått jättefint - Baby har näst intill perfekta vänstersvängar nu. Iss gör jättefina ingångar. I agilityn var vi ner till klubben en sväng och tränade hoppteknik. Fyra studs och så ett galoppsprång och ett sista hinder. Hundarna såg jättelustiga ut när de hoppade, de behöver visst en del teknikträning... Såg ut som gunghästar på en studsmatta... Tränade några kontaktfält med Baby och råkade liksom göra en handlingsövning också. Det är så klockrent att hon går perfekt om jag handlar tighta svängar med bägge händerna! Jag har lagt ett spår med vinkel åt varje hund, Iss fick lite svårare med bloddroppar varannat steg. Han fixade det galant, men har gått tillbaka till att "slå" i spåret. I övrigt har Iss fått träna lite slalom, det går kanonbra och han älskar det som vanligt! Han har även fått jobba vidare med att trampa på lock. Jag är i valet och kvalet om jag ska fortsätta med detta och använda det i kontaktfälten, eller om jag ska göra på något annat sätt. Funderar både på nose touch och på running contacts. Det som verkar allra bäst är de snabba och konfliktlösa running contacts, men hur fasen ska det gå med en hund som har över två meter långa galoppsprång? Jag tvivlar... Nose touch är bra, ett aktivt och positivt beteende men som innefattar ett stopp. Jag har svårt att se att de kan leda till snabba flytande kontaktfält eller endast ett kort stopp... Jag vet inte. Funderar vidare vilket jag gillar mest. Med Baby så har jag sadlat om apportträningen till spårpinneträning. Om jag lyckas få henne att hålla och bära en lätt pinne, bör det ju bli lättare för henne att förstå vad jag vill hon ska göra med apporten? Hon har faktiskt börjat lyfta apportpinnen på eget initiativ, något som hon aldrig gjort med apportbocken!

Idag var det regnigt och tråkigt ute så jag satt och sökte inspiration på nätet. Blev sugen på att träna lite balansövningar och började med "stå i vattenskålen". Vi har köpt en så fin stor ute-vattenskål till hundarna. Baby fattade snabbt att hon skulle ha framtassarna i den. Jobbar med att förstärka dem innan jag väntar ut baktassarna.
Iss var först rädd för vattenskålen, på filmen föreställer andra omgången han fick köra. Skålen lät illa, vickade och slogs, men han kunde inte låta bli att fortsätta testa! Helt underbart!

Detta är femte omgången han provar. Han har övervunnit rädslan och experimenterar vilt. Jag ville att han skulle ställa sig i den med tyngden på den tassen, därför klickar jag inte längre när han bara petar på skålen.
Avslutningsvis måste jag säga att jag har börjat fästa mig ordentligt vid Iss nu. Sedan vi började utreda honom och bestämde oss för att kämpa med honom, har vår relation utvecklats. Idag slog det mig att han verkligen är en hund som ger allt. Han vill så gärna vara till lags, han är beredd att arbeta hårt och gör alltid sitt bästa. Han har bara haft olyckliga förutsättningar. Det märks så tydligt nu när jag har börjat träna mer med honom, att han alltid försöker göra så bra ifrån sig som möjligt. Det känns som en positiv insikt och en bra grund för vår relation. För varje dag som går, överraskar han mig i sin utveckling och öppnar upp och visar sin personlighet mer och mer. Oavsett var vi kommer sluta till sist, kommer han bli en riktigt fin och duktig hund!