Smärta och ilska?

Idag har varit en ganska så aktiv dag, men till ingen nytta. Iss är otroligt rastlös, vet inte om det har med miljön att göra eller kanske med myggen – han vankar av och an och kliar sig gång på gång. Har haft honom i rummet med grind för dörren, så han ska lugna sig och koppla av lite istället för att springa runt och stressa upp sig.

Vi tränade ett ganska långt lydnadspass och han börjar förstå att han ska lägga huvudet i marken under platsligget! Jag valde att börja med den positionen, för att sedan lägga till att han ska ligga rakt med kroppen. Han lär sig så otroligt snabbt, det är jätteroligt! Med Baby tränade jag fart i inkallningen. Jag kallar på henne med ett ljust pipigt ”Hit”, står helt stel och väntar in henne när hon kommer. När hon är nästan precis jämte mig, kastar jag iväg en godis så hon fortsätter förbi mig i full fart. Hon tyckte det var jätteroligt och började så småningom springa i rejält fin fart! Övade några vänstersvängar, hon inledde med ett par stycken helt perfekta men sen glömde hon bort vad hon skulle göra. Var nog lite för trött så vi avslutade kort efteråt.

Boken fortsätter; ”Problemhund och hundproblem” av Anders Hallgren. Men mig från dagens läsning har jag två viktiga insikter.
Den ena är att Iss kanske inte alls har förvärvat sin rädsla från det han var liten. Herr Hallgren går noggrant igenom olika perioder i valpens utveckling och hur känslig den är under dessa. Känsligast är hunden upp till tre månaders ålder, sedan är den relativt klar i sin utveckling och klarar av mer påfrestningar. Nu är det så att Iss blev såld för första gången när han var just tre månader. Alltså om han har varit med om någonting, borde alla svar finnas hos hans uppfödare. Jag ska ringa henne så fort jag har chansen. Det jag undrar är:
- Hur var hans mamma mot sina valpar och fanns det andra hundar han hade möjlighet att präglas på?
- Hände det något speciellt med honom i förhållande till människor eller andra hundar under hans första tre månader i livet? Någonting som har gett honom de svårigheter han har idag?
- Märktes det någon förändring i hans beteende de gånger han kom tillbaka till kenneln? Jag menar om han inte var sig lik, beteendeändringar m.m.

Den andra insikten jag fått från boken idag, är att Iss mycket väl kan lida av smärtor. Jag citerar: ”En hund behöver inte halta för att den har ett fel i rygg eller leder. Det kan visa sig i en knappt märkbar oren gång. För mig är det som en alarmklocka om en hund går orent eller om en hundägare uppger att hunden kan halta till ibland. Ofta skickar jag dem till en chiropraktor förutom att de går till veterinär, för det är alltför vanligt att felet sitter just i ryggen… …Vi kan slå fast att för många hundar utgör ryggproblem en irritation som ofta leder till stress, aggressivitet eller rädsla.” (sidan 110-111 i sjätte omarbetade utgåvan) Iss springer väldigt lustigt när vi cyklar, det är som att han galopperar med frambenen men travar med bakbenen (känner igen det från någon slags hästgrej där hästarna springer på detta sätt). Jag har även reagerat flera gånger när jag har stretchat honom – ibland älskar han det men ibland vill han absolut inte utan bara härjar och rullar och studsar iväg. Han älskar att bli klappad, men när jag börjar massera blir han motvillig.

Jag vet inte, kanske detta inte är någonting, men gud så skönt om det skulle visa sig vara fysiskt och att en behandling skulle göra honom bra… Ett önsketänkande från min sida i en vardag där jag ser ett flerårigt socialiseringsprojekt framför mig… Apropå det! Iss och pappa har blivit bästa kompisar nu. Iss söker kontakt och vill kela, pussas och vänder till och med baken till. Det tog drygt ett dygn av regelbundet ignorerande och en promenad så var det klart. Känns fantastiskt med ett så snabbt och effektivt resultat!!

Slutligen lite filosoferande om instinkter. Jag har flera gånger känt på mig att Iss har ett utfall på gång och avvärjt det. Det handlar om ett ögonkast från hans sida, som jag omedelbart reagerat på. Många gånger har jag efteråt tänkt att jag överreagerat men så har det hänt att ögonkastet kommit och jag inte ingripit och strax därpå har utfallet kommit. Samma med när han stelnar till, det är näst intill omärkligt men jag reagerar instinktivt på det och kan därmed hantera det. Det är så intressant detta, att jag är så känslig för dessa svaga signaler. Så när det kommer till hans eventuella smärta, har jag flera gånger under massage och stretching plötsligt reagerat på någon form av konstigt beteende från hans sida. Kan inte förklara det, mer än att det känts som att någonting inte stämmer. Det ska bli intressant att se om vi så småningom får reda på att detta är fallet!

God natt!