Domarens pris!!!

Idag var det spökhoppet, två agilitylopp och ett hopplopp. Första agilityloppet gick kanon, förutom att jag "trampade" Baby på tok för tidigt och hon lyckades hoppa över hela kontaktfältet. Det resulterade i en fjärdeplats som jag är nöjd med. Andra loppet blev väldigt väldigt konstigt. Baby betedde sig helt underligt. När jag tänker tillbaka på det i efterhand, kan jag bara se en förklaring. När jag triggade upp henne inför första hindret, lyckades jag nypa till någonstans och hon pep till. Förmodigen blev hon distraherad/osäker/förbannad på detta och reagerade med frustration. Det började med att hon hoppade upp mot mig istället för att söka hinder och sedan när vi kom till slalomet var det totalt stopp. Hon missade ingången (!!!) gång på gång. Till slut fick jag ge upp och sprang bara av banan och gick ut med henne. Sedan byggde jag upp jättemycket tillit inför nästa lopp, för att åtminstone börja laga det jag ställt till med. Tidigare gånger när Baby blivit osäker, har det krävts månader att ställa allt tillrätta. Jag bestämde mig också för att köra vänsterslalom istället för höger - som hade varit det naturliga - för att göra det så lätt som möjligt för henne att bryta sitt nya slalombeteende. Alla dessa insatser gav resultat. Nästa lopp var Baby tillbaka till sitt vanliga jag, vi körde ett snabbt och tight lopp med en disk till följd av dålig planering av fortsättningen efter vänsterslalomet. Men det är skit samma. Jag blev väldigt positivt överraskad över att hon släppte all osäkerhet på en gång!!! Efter loppet fick vi Domarens pris. Det kanske låter fjantigt men jag har alltid drömt om att få domarens pris. Alldeles i början av vår karriär, fick Emöke domarens pris för att hon kämpat så väl. Jag tror det gjorde ett stort intryck, för jag har alltid drömt om att någon domare ska se just oss och den kamp vi har gått igenom. Från att köra agility med en apatisk och totalt ointresserad hund, till att ha en duktig, alert och busig hund som verkligen älskar agility! Nu var vår dag kommen, vi fick domarens pris för vårt hopplopp och för vår kamp. Jag blev så himla glad att jag nästan började gråta!!!
Ps. Översta bilden är från i somras när vi tränade slalom och den nedre är Babys nya favvo-pojke, Ruffe från Finspång!