Vintercupen del 3

Idag tävlade vi tredje delen av Vintercupen. Banorna var roliga, och den andra av dem var riktigt jäkla svår! Jobbade med banan hela banvandringen och hittade lösningar på olika svårigheter och det kändes rätt bra. På senaste har jag börjat fega ur när jag har planerat framförbyten och bytt bakom istället, och det fanns det absolut inte utrymme för i denna banan! När det var vår tur var jag riktigt nervös, faktiskt. Baby nosade i starten och jag satte mig för att lugna mig (så hon slipper göra det). Startade med en inkallning som blev sisådär - hon var inte på hugget och det vet jag ju att hon inte är vid inkallningar i starter. Sen var vi igång. Och ALLT gick som planerat!
Alla bytena satt precis som jag hade tänkt det, svårigheten att ta hinder istället för balans var inga problem, kombinationen ovan flöt på fint så när som lite tapp på fart efter hinder tre. Hon tog kontaktfälten och gjorde tighta och fina svängar. Så kom gungan. Jag betedde mig precis som vanligt, ropade gungan och sprang på. Och hon springer på sidan om den...
I Fagersta förra helgen hände exakt samma sak. Gungan var näst sista hindret och jag räknade blint med att hon skulle ta den. Men inte. Kanske berodde det på att den var målad i klart gul-rött och inte hade någon matta utan pålimmat sand? Men denna gången var det en helt vanlig gunga. Baby sprang på sidan om den, jag tog tillbaka henne och skickade upp igen. Hon gick så långt som över mitten på den men hoppade sedan av innan den vickat över. Det är så konstigt! Den "läskiga" gungan i Fagersta vickade heller aldrig över så jag fattar inte varför hon helt plötsligt inte vågar?! Vi har ALDRIG haft problem med gungan, hon har gillat den och springer gärna upp på den så fort hon får chansen... Skitkonstigt... Men men, nu vet jag att jag får hjälpa henne med den under kommande tävlingar. =/ (bilden föreställer Baby när hon tar gungan 2005)