Fjäll!!

Idag var första riktiga dagen i fjällen! Vi tog en skidtur i skogen, en ganska så äventyrlig tur måste jag säga och helt anständigt lång. Det gick över stock och sten, vatten och gräs! Vi testade lite olika konstellationer men det slutade med att Baby fick springa lös - pensionär som hon är :) - jag åkte efter Spiken och Monika efter Iss.
Uppe på berget stannade vi och fikade lite smörgås och varm choklad. Hundarna fick turas om att springa å busa lite. När vi skulle tillbaka igen, var det bara nedför. Det blev lite action! Man kan säga att vi satt nog mer än vi stod i backarna... Baby fick ett ryck och blev värstaste draghunden, vilket resulterade i några snöiga upplevelser för Monika... När vi till slut kom tillbaka till civilisationen, var vi iallafall näst intill fullfjädrade skidåkare. Träffade pojkarna i skidbacken och Iss undersökte liftsystemet lite.
Resten av dagen var Baby helt utslagen. Hon och Spiken låg nos-mot-ända och sov i timmar.. Iss fick följa med till stan (Rättvik centrum) där vi gick en sväng och miljötränade. Han blir mer och mer duktig, den här gången sökte han kontakt regelbundet nästan hela promenaden! Men det är länge kvar till han är trygg...

Jag kan inte låta bli att tänka på loppen som komma skall i slutet av denna vecka. Jag vill så himla gärna ta dom där jäkla pinnarna, och jag vet att vi har kapacitet att göra det ganska enkelt. Men så spökar adrenalin och nervositet och jag sjabblar bort mig. Efter tre års tävlande borde jag veta bättre men men... Jag har aldrig varit så nervig vid tävlingar som nu. Det beror nog på att jag inte haft några krav på mig eftersom Baby har varit som hon har varit. Nu är hon superduktig och plötsligt är alla de där målen möjliga. Och därmed sätter jag värsta pressen på mig själv och suddar ut chanserna... Det finns dock några saker jag kan göra för att hjälpa detta. Allt går ut på att distrahera mig från pinn-tänkandet för det är det och bara det som gör mig så j-la knäpp. För det första måste jag ha ett klart och tydligt mål med de enskilda loppen, ett konstruktivt, långsiktigt och omfattande mål. De första säsongerna vi körde, var detta mål alltid detsamma; flyt. Nu har målet allt oftare blivit kontakt eftersom det är det jag börjat slarva med. När jag är avslappnad och koncentrerar mig på kontakten, går det fort så in i hel-ete! Men på tävlingar är jag nervös och tvekar kanske mer? Det blir iallafall inte alls samma flyt. På de två sista loppen i söndags, körde jag kravlöst och det blev två snabba lopp med riktigt bra handling. Så vill jag köra på "riktiga" tävlingar...
Målet på agilityloppen på fredag behöver alltså vara sådana att jag motiverar mig att koncentrera mig på de viktiga sakerna och slappna av istället för att ha nerverna på kroppen... Well, jag har ju några dagar kvar att fundera på detta.
Kom med tips!