Lång tävlingshelg - fina resultat!

Vi har varit och tävlat agility hela helgen, i Tranås. I det hela har det varit en bra helg med lyckade lopp. Min mage är fortfarande inte i form efter pencillinet vilket har gjort att jag haft en ständig magknip och inte kunnat äta mycket annat än fil. Det i sin tur har såklart gjort att jag inte varit i bra fysisk form och därför har jag valt att inte köra 100% på banan. Hellre trygga roliga lopp än stressiga och misslyckade.

Första loppet var hopptvåan. En lätt bana med mycket flyt och en enda svårighet - kombinationen innan slalom. Häng med från den blå tunneln, till hopphindret, till slalomet! Jag gav mig den på att jag inte skulle ta den långa krångliga vägen - även om jag då riskerade att hon skulle ta tunneln istället. Nästan ingen vågade detta och jag är nästan säker på att ingen utom vi klarade det! Sedan slarvade jag till det när hon skulle in i slalom, plus att jag tror hon blev lite orolig när jag skrek i innan tunneln och därför busade till det lite för att avdramatisera. Jag måste börja vara jättenoga med att berömma henne rejält när hon klarat sådana situationer, så hon kan jobba vidare ostört.

Nästa lopp är det inte mycket att säga om. Agilityettan, en lätt bana med ett par små svårigheter. Vi tog det lugnt och nollade utan några som helst problem. Pinne och uppflyttning till tvåan, äntligen!!

Söndagens första lopp var också hopptvåa. En lurig bana och jag tappade hundens väg första varvet vilket ledde till att jag var tvungen att gå om den och missade värdefull banvandringstid. Det svåra med banan, tyckte jag, var att jag på vissa ställen inte skulle göra byten fast det kändes naturligt att göra det. Att inte göra bytena var alltså det luriga. Sen var Baby heltänd, och när vi kom till raksträckan långhopp - extremt lång tunnel - hopp, så hade jag inte en suck att hinna med på det sättet jag planerat. Jag blev helt ställd, jag hade aldrig räknat med den farten! Nu måste jag börja tänka om i min handling....

Avslutningsvis var det dags för debuten i agility klass två. En rolig bana med en enda riktig svårighet, det var kombinationen hinder tre till sex. De stod inte på linje så jag var tvungen att antingen göra ett snävt bakombyte eller chansa på att jag skulle kunna hinna före henne. Jag bestämde mig för att göra det första, men ändrade mig sedan på startlinjen. Jag kände att Baby inte var riktigt på hugget och kom ihåg att det är viktigt för henne att komma igång bra i starten. Vi klarade det galant och gick nolla med en åttondeplacering. Men det var tyvärr bara sex priser... Missa inte heller distanshandlingen innan a-hindret! Det var bara ett annat ekipage som vågade sig på detta och jag är väldigt nöjd! Jag kände ändå att vi kunde sparat en hel del tid om jag hade pressat henne lite och det är skönt att veta att vi har mer att ge!