Gallerträningen...

När vi hade hämtat Iss, hade vi stängt av ett rum med kompostgaller. Gallret föll och han tyckte det var jäätteläskigt. Sedan dess har jag börjat med gallerterapi - jag tänker att det är bra i allmänhet för honom att vänja sig vid att det kan komma saker som låter konstigt plus att han får bättre självkänsla av att övervinna sina rädslor. Sagt och gjort. Sedan dess har jag gett honom frukost på gallret! Först fick det ligga på golvet och han smög sakta och försiktigt fram över det och till maten. Vi utvecklade det och till slut hade jag två galler på varandra, uppkrokade i ena änden en bit upp i luften så att han, när han skulle äta, fick ställa sig på sviktande och skramlande galler. Till slut var heller inte det något problem. Idag tog vi gallerträningen till ytterligare en dimension. Äta under gallret! Och visst, det funkade det också!