Mardrömsnatt...

Jag fattar inte vad som var fel med Baby inatt. Hon är ju alltid väldigt lugn, så fort vi kommer hem går hon och lägger sig och vilar. Igår kom vi hem och hade kört fyra hårda agilitylopp plus tränat konster för att hon fortfarande var pigg. Jag åkte iväg och jobbade, men David berättade att Baby inte kopplade av. Hon kom in i hans datorrum och satte sig där och stirrade på honom. Hon har varit sån en gång förut, en dag när jag var hemma. Hon stod och tittade på mig intensivt timme efter timme. Hon fick gå ut och kissa, bajsa, hon fick mat, träning, kel. Men inte hjälpte det. Samma var det igår. Men ännu värre...
När jag kom hem och gick och lade mig, satte hon sig i sin säng jämte min. Där satt hon och tittade på mig, med spetsade öron och pigga ögon. Lade en tass på mig, duttade med nosen, slickade mig i ansiktet. Jag fick inte sova en blund... Vid två på natten började jag bli orolig. Detta är så extremt olikt henne, tjejan som normalt sover hela nätterna (och dagarna också för den delen...). Jag kom fram till att hon måste ha ont i magen - det har hänt ett par gånger att hon väckt mig på natten för att hon behöver kissa. Nu tänkte jag snarare förstoppning, eftersom David hade varit ute med henne åtskilliga gånger utan att något hänt... Så det var bara klä på sig och ut och cykla.......... Efter en stund kom det en liten hög hårt bajs men inget mer. När vi kom hem gjorde jag iordning lite ris (trodde jag, det visade sig vara potatismos) från frysen, blandade med vatten och olja som är bra mot hårda magar. Hon fick det och sedan gick vi och lade oss igen. Klockan var tre och hon somnade!
Så vid halv sex var det dags igen. En tass på min arm och där sitter Baby med spetsade öron och pigga ögon.... Suck. Jag försökte ignorera henne och låtsas sova, i hopp om att hon skulle ge upp och lägga sig, men inte. Tass igen, slicka lite i ögat, tass igen...
Jag steg upp och lade henne på mattan i vardagsrummet. Min andra misstanke var nämligen att hon har ont i musklerna efter den hårda dagen. Jag masserade henne försiktigt - hundar ska inte masseras om de är sjuka och jag är ju inte säker - och hon blundade direkt. Pysslade om henne lite, som ett litet barn, så smög jag iväg och släckte överallt och gick och lade mig. Resten av natten sov hon faktiskt där på mattan, med små hopknipna mandelögon...
Jag kan fortfarande inte förstå vad det var med henne, det var skitkonstigt, så olikt henne. Hon säger bara till om något om det verkligen är kris, men hon verkade inte vara i jättebehov av något. Det liknar mest den första natten jag hade henne, för snart fem år sedan, då hon var orolig och sprang runt. Eller en natt under den värsta delen av löpet, då hon bara vill gå ut och hitta en karl. Men hon är ju kastrerad?!
Äsch, jag fattar inget, och jag är aptrött!!
(bilden föreställer Baby som jag föredrar henne ;) )