Håller nu på att läser ”Problemhund och hundproblem” av Anders Hallgren. Har väl plöjt en sisådär åttio sidor än så länge, men så intressant och nyttig den är! Här är hämtat från kapitlet om närhet: ”Ju närmare två motståndare kommer varandra, desto tydligare och mer intensiva blir deras kroppssignaler. På några meters håll kanske det räcker med att gången blir stelare och att svansen höjs. [det är på detta sätt Iss oftast reagerar på andra hundar, min anm.] Lite mindre avstånd och öronen spänns framåt, mungiporna skjuts fram och nacken dras bakåt. Ännu närmare och rörelserna blir stela och avvaktande. Kanske står de nu bara någon meter ifrån varandra. Små försiktiga morrningar kan börja höras och svansarna stelnar i hög hotställning. Ännu lite närmare och hakan går ner mot bröstet. Blicken stelnar och pupillerna vidgas. Ännu närmare – läpparna rynkas. De är nu bara någon decimeter ifrån varandra. Så stela att endast små försiktiga, långsamma rörelser är iakttagbara. En snabb rörelse eller kroppskontakt och den spända situationen skulle explodera i ett slagsmål.” (sidan 54 i sjätte omarbetade utgåvan)
Det är dessa signaler jag måste analysera och bestämma mig för hur långt jag ska tillåta det att gå. Just nu känner jag att när han reagerar med att gången blir stelare och att svansen höjs, räcker det och vi går istället undan. Men tyvärr tror jag han möter varje ny hund på det sättet, och jag är osäker på vid vilket skeende som han kan vika av och visa underkastelse. Det är dumt att gå miste om de tillfällena… Önskar jag hade möjlighet att filma honom framifrån under våra hundmöten… Det skulle vara ovärderligt!
En till sak från boken, som fastnade i mitt huvud, var att hunden slåss så som den leker. Därför har jag bestämt mig för att inte uppmuntra lekar där han tar om mina händer och armar med munnen. Nu ska jag fortsätta läsa denna mycket intressanta bok!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar